JimmyR Varje dag fram till SHL-premiären gör Sanny Lindström en djupanalys av varje lag.
Experten sätter betyg, skriver omdömen, tippar tabellen och väljer ut den största talangen, poängkungen, profilen – och mycket mer.
Här handlar det om regerande mästaren Färjestad.
”Kanske den enskilt största anledningen att Färjestad vann guld”
Öppna kampen om platsen som förstemålvakt
”En kandidat att vinna Guldhjälmen som seriens bästa spelare”
”Han är värvad för att vara generalen i försvarszon”
Oväntade jämförelsen: ”Färjestads svar på Joel Lundqvist”
Sanny Lindström
Dela
Kopiera länk
Mer av det bästa från Expressen. Mer Premium hittar du här.
Sett till de senaste fem säsongerna har Färjestad gjort i särklass flest mål i SHL. På 260 matcher har värmlänningarna svarat för 822 mål vilket är hela 65 fler än tvåan Skellefteå. Det har med andra ord varit en tydlig offensiv inriktning och rent spelmässigt har det ofta bjudits på en sevärd hockey. Under samma tidsperiod har man dessutom släppt in tredje flest mål något som vittnat om var problemet har legat. Det var först när Tomas Mitell kom in som ny tränare i slutet av februari som defensiven sakta men säkert började sitta och resten är som det så fint heter historia.
Som regerande svenska mästare går man alltid in i säsongen med en förväntan och medföljande press. Även om det går att vända på orden och resonemanget så går det inte att komma ifrån att Färjestad har ett guld att försvara. Trots det är pressen inte alls på samma nivå i år som den var på laget inför säsongen i fjol. Då var det lite av ett skrytbygge med hemvändande spetsspelare medan det i år är ett lag som måste utvecklas, där stjärnförvärv bytts mot, på den här nivån, oprövade och osäkra kort.
SHL kommer som bekant att vara en mycket bättre liga än på väldigt länge. Färjestad är faktiskt ett av få lag som inte uppgraderat sitt lag. Trots det tror jag att Färjestad kommer bli minst lika bra i grundserien i år eftersom man satt en tydlig struktur i sin sportsliga ledning och framför allt med Tomas Mitell som tränare.
Jag har tidigare haft åsikter om Färjestad som ett väldigt talangfullt lag om än till stunder lite bekvämt. Numera finns det en helt annan kravställning i vardagen och spelmässigt med en striktare och tydligare defensiv. Det gör att Färjestad, likt Luleå, Rögle, Växjö och Skellefteå, kommer att kunna vinna även om man inte har det bästa laget för dagen för att man har en struktur och en trygghet i sitt spel.
Det ska bli intressant att se vad Tomas Mitell kan göra med Färjestad när han nu har huvudansvaret från början av säsongen.
Målvakter:
Färjestad inledde fjolårets säsong med Henrik Haukeland och Jesper Eliasson som deras målvaktsduo. När guldet säkrades i mitten av maj fanns varken Haukeland eller Eliasson kvar utan i stället var Dominik Furch den stora guldhjälten uppbackad av Dennis Hildeby. Även om alla utåt sätt sa att de trodde på sitt målvaktspar så blev det uppenbart att så inte var fallet när Dominik Furch plockades in redan i början av oktober. Det var dock först i slutskedet av säsongen som Furch klev fram och visade vilken klassmålvakt han var och i synnerhet under slutspelet där han var fenomenal.
När Furchs rådgivare meddelat att han var klar för spel i den tjeckiska ligan till den här säsongen så värvade man i stället in Matt Tomkins från Frölunda som sedan tidigare hade skrivit ett avtal i KHL som han lyckligtvis lyckades ta sig ut från.
Tomkins inledde säsongen strålande i fjol för att sedan vara ganska medioker i slutskedet av säsongen.
Det öppnar upp för unge Dennis Hildeby även om Tomkins på förhand kanske varit förstavalet. Men med tanke på hur pass bra Hildeby spelat i CHL så är det nog vidöppet vem som står i premiären mot Leksand på lördag.
Det senaste halvåret lär ha varit rätt omtumlande för Dennis Hildeby. Från spel som överårig i Färjestads J20 till succé i SHL, SM-guld, draftad och senare kontrakterad av Toronto. Glömde jag att säga att allt detta skedde efter hans sju matcher i SHL?
Nu handlar det för Hildeby om att lära sig leva, sova och träna som en elitidrottare och proffs. Det kommer ge honom förutsättningar att ta rollen som förstamålvakt eftersom konkurrensen från Matt Tomkins knappast är mördande.
Theodor Lennström.
Foto: TOMMY PEDERSEN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Backar:
Färjestad fick behålla Thedor Lennström som lyckades ta sig ur sitt kontrakt i KHL. Vid sidan av tränaren Tomas Mitell var Lennström kanske den enskilt största anledningen till att Färjestad lyckades vinna guld. Lennström anslöt efter OS i slutet av februari och var sensationellt bra, något som gav Färjestad en rejäl boost. Kan han spela på en liknande nivå över en hel säsong så kommer han definitivt vara en kandidat att vinna Guldhjälmen som seriens bästa spelare. Så bra är han.
Som vanligt när ett lag vinner guld så tappar man några av de bästa spelarna. På backsidan har betydande spelare som Jesse Virtanen och Albert Johansson samt slutspelsgiganten Adam Ginning lämnat. Virtanen var fortsatt en bra och stabil back men inte riktigt på samma nivå som under hans tidigare tre år i Färjestad. Johansson växte i sin tur under säsongens gång och som många andra lyfte han sig rejält i samband med tränarbytet i slutet av februari. Ginning hade i sin tur en smått sensationellt utveckling från en säkerhetsrisk under stora delar av grundserien till en defensiv klippa i slutspelet.
Nyförvärvet Ville Pokka har massvis med rutin från VM och OS, KHL och AHL och är värvad för att vara en general i försvarszon. En spelartyp som jag tycker att Färjestad saknat. I yngre år var Pokka en mer spelskicklig back men under åren i KHL har han haft en mer renodlad defensiv roll. Under försäsongen har Pokka fått istid i offensiva situationer och i powerplay där han visat prov på sitt fina skott.
Mattias Göransson växte ut till en viktig och stabil spelare i slutskedet av säsongen i fjol. När Färjestad skulle försvara en ledning eller döda av ett boxplay var Göransson alltsomoftast på isen.
Joel Nyström gjorde en riktigt fin debutsäsong och svarade för 16 poäng vilket var tredje flest bland alla juniorer i SHL.
Max Lindroth blev överflödig i Linköping och tvingades lämna något som blev Färjestads lycka. Lindroth har en stor uppsida och kan må bra av att få byta miljö. Han var inte lika bra i Linköping i fjol som säsongen dessförinnan och jagar således revansch. Fördelen med Lindroth är att han redan gjort ett par år i SHL och glimtvis visat att han är en bra spelare på den här nivån. Nu kommer han få chansen att spela vänsterback och där få ut mer av sitt spel med puck.
I och med att flertalet av de hemvändande spelarna från i fjol tog ett rabatterat kontrakt det första året som skjuter i höjden till i år så har Färjestad behövt rikta sin blickar mot hockeyallsvenskan för att kunna utveckla ”billigare” spelare. Både Axel Bergqvist och August Tornberg är just den kategorin av spelare. Bergqvist är mer en offensiv back medan Tornberg enkom är en defensiv back. Av de två tror jag att Bergqvist har den största uppsidan. Sen är frågan om han blommar ut redan i år eller nästa år.
Mikael Wikstrand är skadad och beräknas vara borta under den första halvan av säsongen. Det ger tid för andra spelare att visa framfötterna och även tid för Wikstrand att hitta tillbaka till sin form för att återigen kunna bli den toppback han värvades för att vara men inte lyckades leva upp till i fjol.
Forwards:
Färjestad mönstrade Gustav Rydahl, Linus Johansson och Jacob de la Rose som sina toppcentrar i fjol. Det var tre centrar med en fysisk dimension som i mångt och mycket banade vägen för framgångarna i slutspelet.
Nu har både Rydahl och de la Rose lämnat vilket gjort att centersidan på förhand är ett frågetecken. Linus Johansson är kvar och kommer självfallet bli viktig i år också. Han växte under säsongens gång, i synnerhet sedan han tog över som kapten i slutet av december. Som ett tecken på bristen av centrar har man valt att flyttat in Victor Ejdsell på den positionen. Det är ingen dum lösning men jag har respekt för att det kan ta tid för honom att hitta tryggheten i spelet utan puck och positionsspelet i egen zon. Ejdsell kommer att behöva en bra och trygg omgivning omkring sig för att lösa uppgiften som center som är mer ansvarsfull än att spela på en kant.
Marcus Westfält värvades från Modo innan han ens hade hunnit representera klubben. Westfält gjorde en bra säsong i Västervik och är ambitiös och träningsvillig. Det är möjligt att steget kan bli lite väl stort redan i år men Westfält är ung och utvecklingsbar och kan säkert växa under säsongens gång. Det blir tränarnas uppgift och utmaning, tillsammans med Westfält själv, och se till att han är bättre i februari, mars än vad han är i september.
Färjestad har sökt med ljus och lykta efter en toppcenter hela sommaren och för ett par veckor sedan presenterades Remi Elie. Jag skulle kunna hitta flera argument för att Elie kommer vara en av Färjestads viktigaste spelare den här säsongen. Eftersom centersidan är den på förhand svagaste lagdelen så måste värvningen av Elie slå väl ut. Annars kan det bli en lite tuffare höst för Färjestad. Elie har ett bra skott, är bra på skridskorna och rätt tuff. Frågetecknet finns för hans spelsinne och framför allt för att det kan ta tid för honom att anpassa sitt spel till den större rinken.
Bland ytterforwards ser det mycket bättre och spetsigare ut. Michael Lindqvist, Marcus Nilsson, Joakim Nygård, Daniel Viksten och slutspelets mest värdefulla spelare Per Åslund är alla klasspelare.
Lindqvist har haft mängder med skador som stört de senaste säsongerna. Av det jag sett under försäsongen så tycker jag att han ser både piggare och rappare ut än vad han gjort på ett par år.
Viksten har de senaste åren klivit fram som lagets skyttekung medan Joakim Nygård är en av de mest kompletta spelarna i SHL.
Från hockeyallsvenskan har Färjestad värvat Henrik Björklund som har Färjestad som moderklubb. Björklund kom upp som junior i Färjestad 2009 utan att riktigt få fäste. Efter att ha varit runt i hockeyallsvenskan sedan 2010 får han nu chansen i SHL efter att de senaste åren dominerat i Karlskoga. Sällan har väl en spelare gjort sig så förtjänt av ett SHL-kontrakt så som Björklund gjort. Det finns tveksamheter kring huruvida han kommer att klara av att hantera farten i SHL något som gjort att andra klubbar tvekat på att värva honom. Björklund har ändå ett så pass brett register dels som en renodlad avslutare och puckvinnare i en producerande kedja eller som en fysisk energispelare i en fjärdekedja. Jag tror Björklund kan göra bortåt 15 mål den här säsongen.
Patrik Lundh kom in i fjol och bidrog med energi med sitt intensiva spel. Numera finns det inga direkta förväntningar på att Lundh ska bidra offensivt i någon större utsträckning utan jag ser honom mer som en gedigen spelare i en fjärdekedja som kan spela mot motståndarnas bästa spelare oavsett om det är som center eller på en kant.
Oscar Lawner är fortsatt ung och utvecklingsbar, är intensiv och bra på skridskorna och en spelartyp som Färjestad inte har ett överflöd av. En skada i den sista matchen i grundserien gjorde att han inte riktigt tog sig tillbaka in i laget under slutspelet. Dessförinnan hade han visat upp en god form. Lawner har potential att utvecklas under säsongen. Detsamma går att säga om Lucas Forsell och kanske också Carl Jakobsson som hade en väldigt tuff säsong i fjol.
Joakim Nygård.
Foto: JEANETTE DAHLSTRÖM / BILDBYRÅN
Tränare:
Hur bedömer man ens en tränare som endast coachat tio SHL-matcher plus ett slutspel som visserligen slutade med ett imponerande SM-guld? Mitell förändrade Färjestad och satte en hög kravställning på laget samtidigt som han visade prov på en taktisk kompetens som påminner mig om Sam Hallam. Det ska bli intressant att se hur Färjestad kommer att se ut framöver under Mitells ledning. Jag tror knappast att Mitell hann implementera en bråkdel av del spel han vill se från sitt lag under den korta tid han basade över laget i fjol.
I slutspelet var Mitell duktig på att anpassa och förändra sitt spel beroende på motståndet. I en grundserie är man i regel mer mån om sitt eget spel något som Mitell nu haft mer tid att sätta.
Stjärnan
Theodor Lennström har under de senaste åren tagit stora kliv och utvecklats till en toppback. Han är också en person som utstrålar lite kaxighet (på ett positivt sätt) och självförtroende något som kan sprida sig vidare till lagkamraterna. Det är bröstet ut, hakan upp och med med en självklarhet som Lennström tar sig an matcherna.
Pondus helt enkelt.
Talangen
I juniorlaget finns en italiensk målvakt vid namn Damian Clara född 2005. Jag satt på läktarna under en hel träning med Färjestad och imponerades över Dennis Hildebys spel och sa till min vän Victor att den här Hildeby kan bli bra i år för att få veta att det var Damian Clara som vaktade målet. Clara mäter nästan två meter och täcker målet bra samtidigt som han är rörlig. Kanske att det är för tidigt redan i år men lägg namnet Damian Clara på minnet.
Poängkung
Joakim Nygård – 46 poäng
Bästa nyförvärv
Tillskillnad från många andra lag i serien har Färjestad varit ganska lugna under Silly Season. Spelare för spelare är laget inte lika starkt i år som laget som vann guld i fjol. Den finska OS- och VM-guldbacken Ville Pokka är en stark värvning. I Pokka får Färjestad en toppback med ett lite mer defensivt DNA. Det är Pokka som ska vara generalen i defensiven och den som man kommer matcha alla hårdast när matcher ska stängas och tid i boxplay ska dödas.
Upp till bevis
Det var Mikael Wikstrand som startade hemvändarfesten som senare ledde till guld. När guldet väl säkrades så satt Wikstrand på bänken med ett sargat knä som han opererat under sommaren. Dessförinnan hade Wikstrand inte på något sätt stuckit ut utan var mer en stabil back. Sett till den kapacitet som han besitter var det inte tillräckligt bra. Nu ska sägas att Wikstrand rehabiliterar och väntas först vara tillbaka i spel framåt jul om allt går som det ska. Då har han tid och möjlighet att komma i en sanslöst bra fysisk form och visa alla vilken klassback han kan och borde vara. Spelare med Wikstrands talang är ibland sin egen största motståndare och det är i regel bara dem själva som sätter begränsningar för hur bra de kan bli.
Doldisen
I ett lag som Färjestad, som under de senaste fem åren haft många offensiva stjärnspelare, så hamnar Per Åslund alltsomoftast lite i skymundan. Ingen annan har gjort fler matcher i Färjestad än Åslund och trots det så har han sällan fått de stora rubrikerna. Kanske att Stefan Liv Memorial Trophy som slutspelets mest värdefulle spelare kan ändra på det.
Profilen
Linus Johansson är Färjestads svar på Joel Lundqvist. Kanske till och med att han är hans arvtagare i SHL den dagen som Joel lägger av. Linus är en spelare som ger allt i alla lägen. Gillar när det hettar till och har en förmåga att kliva fram när matcherna står och vägar. Linus är också duktig att föra sin och sitt lags talan mot media och supportrar och har alltid något vettigt att säga. Han är helt enkelt en bra ambassadör för Färjestad.
Mest värdefulla spelaren
Det finns förväntningar att Färjestad ska vara ett topplag. Plocka bort Theodor Lennström från det här laget och det är bara att glömma den förväntan och förmodligen också målsättningen. Lennström kommer logga runt 23 minuters istid per match och är i grunden lika bra i alla delar av spelet.
Supporterrösten
Sebastian Edvardsson:
Svenska Mästarna rustar inför en ny säsong och grattis Hockeysverige, den charmiga Färjestadhybrisen är tillbaka. Som vanligt tunga tapp efter ett SM-guld men dom nya spelarna ser väldigt spännande ut. Tomkins, Pokka och Elie är otroligt starka värvningar, men att få behålla Lennström känns helt klart som sommarens bästa! Förra året tippade jag guld och varför ändra på ett vinnande koncept.
I år är det även dags för oss att ta klivet upp i SDHL. För i Karlstad, här gör vi inget halvvägs.
Tabelltipset
Klicka på namnet för att komma till analysen för respektive lag.
1.
2.
Färjestad
Växjö
Luleå
Leksand
Frölunda
Örebro
HV71
Linköping
Oskarshamn
Timrå
Brynäs
Malmö
