JimmyR
”Rent generellt tycker jag att det är för dåligt i Sverige”
FÄRJESTAD BK
Publicerad 4 okt 2022 kl 10.55
Victor Ejdsell.
Foto: JOHANNA DAHLÉN / SPORTEXPRESSEN
Premium: Victor Ejdsells karriär har inte varit helt spikrak till där han sitter i dag.
Men det har även gjort honom till den han är.
När han tappat bort sig själv som spelare har han behövt ta två djupa andetag, jobba med det mentala och hitta tillbaka till vad han faktiskt är bra på.
Något som hände ifjol.
– ”Du är inte Marcus Nilsson. Du kommer inte att stå där och slå flippass över halva planen och dribbla bort tre stycken. Jag är ledsen, men du är inte där.”, lite så fick man tänka, berättar 27-åringen i en längre intervju.
Möt värmlänningen om:
✓ Tiden när det gick FÖR fort i karriären.
✓ Personliga vändningen ifjol: ”Varför gör du inte det då?”
✓ Vad han egentligen tycker är för dåligt i Sverige.
✓ Fjolårssäsongen: ”Jag var helt tom på känslor”
✓ Drömmen som finns kvar: ”Varför skulle jag inte ta möjligheten?”
Johanna Dahlén
Dela
Kopiera länk
Mer av det bästa från Expressen. Mer Premium hittar du här.
Victor Ejdsell är en typisk spelare där det känns som att han har varit med i hockeysvängarna länge.
Men trots det är han bara 27 år gammal.
Det håller han själv med om.
– Ja, jag har hunnit med en hel del, säger han med ett skratt.
Det senaste? Ett färskt SM-guld med Färjestad i våras.
– Jag var helt tom på känslor efter att slutsignalen gick. Allt kom över en på en och samma gång, det var för mycket. Man skulle fira, man var superglad... men jag visste inte vad jag skulle göra för jag var så trött. Men man landade och insåg vad man faktiskt gjort och varit med om, det var otroligt häftigt.
Energin från det har den storväxte, numera centern igen, tagit med sig in i säsongen.
Han inledde premiäromgången med sju tacklingar och har trappat i gång poängproduktionen under de senaste matcherna.
Men vi kommer dit.
Karlstadkillen Victor Ejdsell kom inte in på Hockeygymnasiet i Färjestad förrän sista året.
Istället spelade han några år i division två och tre.
Och stack ut.
– Är man född och uppvuxen i Värmland så älskar man Färjestad och det var en dröm att få vara där då, men jag hamnade i en sits som inte var bra i längden för mig, berättar han.
Han provade på SHL-spel, men kände själv att det inte riktigt skulle gå att göra den spikraka resan.
– Jag såg inte mig själv som en fjärdeline-spelare, ska jag in och spela 4-5 minuter kanske inte det är hur jag skulle utvecklas på bästa sätt.
Foto: ANDERS BJURÖ / BILDBYRÅN
Ejdsell lånades först ut till Timrå och säsongen efter Karlskoga, båda i Hockeyallsvenskan vid det läget.
– Bara att hitta till Hockeyallsvenskan var ett rejält lyft och det var bra att utmana mig själv. Sen ville inte Färjestad ha mig, så så jag gick till HV71.
Nu inser man: ”Shit, jag har varit där också”
Det blev en säsong i Jönköping.
– Det var så jäkla nyttigt att komma dit och bort från det. Det är bra att komma hemifrån och få utmaningar, jag bodde ju kvar i Karlstad när jag spelade i Karlskoga. Nu var det en ny utmaning.
Han berättar vidare:
– Jag kom dit och hade det lite tufft i början. ”Det går lite för fort här alltså”, tänkte jag. Men lyckades hitta rätt och hade en supersäsong. Jag, Pierre Engvall och David Gustafsson hittade en superkemi där vi var väldigt bra för varandra. Allt var en erfarenhet som gjorde att jag växte.
Men sedan gick det snabbt.
Han själv hängde knappt med.
– Helt plötsligt står man där i Chicago och ska spela och det gick så jäkla fort... från att man var osäker i allsvenskan till att stå där, nu i efterhand inser man att ”shit, jag har varit där också”.
Gick det för fort?
– Ja, jag skulle nog kunna säga det. Jag skulle nog vilja ha en sådan utmaning igen någon gång men jag tror att jag är mer redo nu än vad jag var då.
Foto: JEFF ROBERSON / AP TT NYHETSBYRÅN/ NTB SCANPIX
Han fick debutera i NHL redan när han åkte över efter att säsongen med HV71 tog slut.
Sex matcher hann det bli, plus att känna på AHL i slutspelet.
Sommaren spenderades på hemmaplan, sedan var det dags att fortsätta jaga NHL-drömmen.
– Jag hittade det väl inte riktigt då, jag och min coach var inte riktigt på samma våglängd och jag började fundera på vad jag gjorde där. Jag ville inte hamna i en situation där jag spelade tio år i AHL bara för att... det kändes inte rätt.
Jag sökte svar: ”Vad ska jag ens vara bra på?”
Äventyret i Nordamerika tog slut efter det året och flyttlasset vände till slut hem igen, till Värmland.
– Jag kände att jag ska hem nu och då ska jag hem till Färjestad. Men nu är det dags att bygga någonting. Man har ju pratat så jäkla lång tid att Färjestad ska vara ett topplag och vi ska vinna allt.. men då var det väl 7-8 år sedan vi vann något. Jag ville vara med och bygga upp något och ja, nu står man här. När man sätter det i perspektiv så är det inte så lätt, man kan ha ett bra lag men det räcker inte.
Första två säsongerna i Färjestad levererade Ejdsell över 30 poäng och kom in i SHL-spelet bra.
Men när laget vacklade ifjol i inledningen dröjde det innan han själv kom in i det också.
– Det var en tuff säsong, det tog lång tid innan jag hittade rätt. Som det blir när man är i en period där det går dåligt så sökte jag svar överallt egentligen.
”Vad ska jag vara bra på?”
”Hur ska jag göra för att framhäva det i varje match?”
”Vad gör mig bra?”
– Det var där jag hamnade, att jag göra det enkelt. Poängmässigt lossnade det i matchen mot Malmö, det var en lättnad men rent generellt kom vändningen när Tomas Mitell kom in. Han frågade mig: ”Victor, vad är du för spelare egentligen?” Eh.
Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN
Ejdsell fortsätter:
– Men jag ska vara en spelare som skapar offensiv kraft, kanske inte den som gör 50 poäng. Jaha, hur ska vi framhäva den? Jag måste ha fart, jag är inte startsnabb eller explosiv så jag måste bygga det. Då sa han det: ”Ja, varför gör du inte det?”. Bra fråga, säger Ejdsell och skrattar till.
Han hittade rätt i hur han skulle jobba med sig själv och samtidigt hur man jobbar med sig själv på bästa sätt.
– Det är nyttigt att gå igenom sådant. Det kommer hända flera gånger och även om jag vet vad jag ska göra för att ta mig ur det betyder inte det att det kommer att gå på två sekunder.
Du har fått jobba en del mentalt också?
– Verkligen. Det är otroligt lätt att fastna framför allt som ung. När man är äldre vet man mycket mer vad man ska vara bra på och kan hantera situationen bättre. Jag har varit med om det nu, har med mig erfarenheten och kanske kan jag hjälpa de andra unga killarna vi har med oss att förstå att alla går igenom tuffa perioder.
Har du blivit bättre mentalt?
– Det tror jag man aldrig blir, haha. Jo, det är klart att man blir det. Det är motgångar som gör att man blir det, man får försöka ha med det i bagaget när man går vidare i livet och speciellt hockeyn. Det är mycket press, men har förväntningar från fans och föreningen men också på sig själv. Jag vet vad jag kan. Där någonstans får man vara.
”Rent generellt tycker jag att det är för dåligt”
Det mentala är något som 27-åringen tycker är väldigt viktigt.
– Den mentala biten betyder så mycket för en själv när det gäller hockeyn. Man måste veta hur man ska jobba med inställningen och vad som gör en bra egentligen. Rent generellt tycker jag att det är för dåligt i Sverige. Man jobbar mycket med hur ett lag ska vara och inte lika mycket med individen. Det första de frågade när vi kom på camp i USA var: ”Vad vill du?”.
Han fortsätter:
– De sa så här, säg att vi har fyra färdigheter inom hockeyn. Vill du vara en sexa på allt? Eller kanske en tia på något och en fyra på något annat? Då svarar alla att de vill vara en sexa på allt, för det är bra... men varför vill du inte vara den bästa på någonting? Just den mentaliteten att framhäva styrkorna hos individer i stället för att alla ska vara likadana.
Något Mitell hade med sig när han kom in?
– Ja, precis. Det var svart på vitt. Varför försöker du vara någon du inte är? Du är inte Marcus Nilsson. Du kommer inte att stå där och slå flippass över halva planen och dribbla bort tre stycken. Jag är ledsen, men du är inte där. Försök framhäva dina styrkor i ja, livet egentligen.
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Fjolåret innehöll favoritstämpeln, krisstämpeln – men till sist laget som vann SM-guld.
– En jäkligt häftig resa. Man kan ha bra lag flera säsonger i rad men det betyder ingenting. Nu vet man verkligen vad som krävs och det är så otroligt mycket. Jag tror att vi kände att vi faktiskt hade allt som krävdes och att vi var bra med runt tre matcher kvar av serien.
Färjestad fick känna på hur tufft det faktiskt kunde bli direkt, när Skellefteå stod för motståndet i kvartsfinalen.
– Jag tror aldrig att jag kommer spela en sådan tuff serie någonsin igen. Det är nog det jag minns mest, det var helt galet. Det var så fysiskt, det gick så fort. Om vi ska vinna det här, måste det vara tuffare för dem än vad det är för oss.
Och så blev det. Skellefteå först, sedan Rögle och till sist var det Luleå som besegrades.
SM-guldet kom till Karlstad och det har varit en rolig sommar.
Victor Ejdsell och sina lagkompisar har fått njuta av ett långt firande.
– Hockey ligger rent generellt mycket i det mentala, att uppskatta det man har och utnyttja den. Det är få förunnat att få spela hockey och få betalt för det. Man kan komma någonstans och göra ett avtryck hos flera andra utanför hockeyn. Det har varit jäkligt roligt nu och speciellt efter ifjol, man ser när man går på stan och hur det lyser i barnens ögon när man går förbi i korridorerna.
– Det är perspektiv man får för när man själv var liten, då var det exakt likadant för mig. ”Wow, det är Pelle Prestberg.. eller Jörgen Jönsson” Det är lätt att ta det för givet, man måste njut av att vara någon de ser upp till.
Färjestad har inlett säsongen med spel både i CHL och nu SHL.
Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN
Många är kvar från laget ifjol samtidigt som de har fyllt på med nyförvärv, ett antal från Hockeyallsvenskan.
En resa som Victor Ejdsell gjort tidigare.
– Precis så, det är inte så lätt direkt. Man får mindre tid, det är mycket mer skridskor och mindre tid. Men det är häftigt att se, det är hungriga killar som kommit in som är förtjänta av att vara här. Jag ser det väldigt positivt. Jag är väldigt laddad för den här säsongen också, att vända blad från guldet och göra något helt nytt.
Men avslutningsvis, drömmen att åka utomlands igen. Finns den kvar?
– Ja, men det gör den. Jag känner att jag kan det, men nu är man mer mogen och vet att det är mycket som ska vara rätt. Det är inte bara att ta första bästa och dra. Känns allt rätt och det klaffar perfekt, jag är fortfarande relativt ung. Varför skulle jag inte ta en möjlighet? Jag spelar fortfarande för att jag vill mer, så är det.
