Sportchefsranking. Klart färgad av hur årets säsong inletts. Helt säker på att PJ låg topp tre i somras, om inte topp två eller högst upp. Men det är väl en i högsta grad relevant degradering i så fall.
Från AB:
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/Po0EdX/wennerholm-han-ar-shls-basta-sportchef
” Barry Smith valde att lämna Djurgården, men det har väckt en debatt om det var rätt man som försvann.
Många tycker att sportchefen Joakim Eriksson kommit billigt undan.
Och det är sällan strålkastarljuset riktas mot SHL:s sportchefer.
Trots att de är klubbarnas absolut viktigaste spelare.
Den här veckan har jag valt att lista de tio sportchefer jag anser vara SHL:s hetaste just nu.
Men kom ihåg att det här är färskvara.
Det kan ändras snabbt, även om någon eller några, som Henrik Evertsson i Växjö, suttit en evighet och bara fortsatt att leverera.
Men sportcheferna är SHL-klubbarnas viktigaste kuggar.
De som bygger lagen och ger förutsättningarna i en ständigt föränderlig värld.
Själva ryggraden i varje förening.
De som ska bygga nytt inför varje säsong och samtidigt ha ett öga på budgeten och få ut maximalt av sina investeringar.
Jag kan tänka mig att det är ett av hockey-Sveriges mest utsatta jobb.
Slåss om samma spelare
Det blir många sömnlösa nätter, många tankar, mycket tid på scouting och så konkurrensen med alla andra sportchefer som slåss om samma spelare.
Nej, jag kan tänka mig lugnare sysselsättningar.
Men bäst just nu?
Jag lägger min röst på Chris Abbott som gjort allting rätt sedan han klev in i Rögle mitt under i november 2017, då Anders ”Masken” Karlsson valt att hoppa av och tränaren Anders Eldebrink fått sparken.
Det var ett lag i spillror som slogs för sin överlevnad.
Och den första Chris värvade var brorsan Cam som tog över som huvudtränare.
I det läget hade Rögle nio raka förluster och låg hopplöst sist i SHL.
Men Abbott-effekten blev omedelbar och Rögle växte och klättrade till en elfteplats i tabellen och undvek kval.
Säsongen efter blev laget nia, men föll i åttondelsfinalen mot HV71.
Och så kom det stora lyftet pandemisäsongen 2019-20, då Rögle blev trea i grundserien, men blåsta på det slutspel som ställdes in.
Men alla vet vad som hände.
Klättringen fortsatte.
Förvandlats på tre år
Rögle tog andraplatsen i fjol, den bästa placeringen i klubbens historia och spelade en lika historisk SM-final mot Växjö.
På tre år förvandlade alltså Chris Abbott sitt Rögle till ett absolut topplag och de forsätter att vara det även den här säsongen, trots massor av tunga tapp efter fjolårssuccén.
Det känns som han har koll på varenda spelare han värvar.
Dessutom ett öga för talanger, där de spelare som anslutit från lägre divisioner eller ratats av andra växt till storspelare.
Det är imponerande.
Nästan lika imponerande är hur Thomas Johansson fått ordning på ständiga problembarnet Leksand.
Sveriges populäraste lag som öst miljoner för att etablera sig i SHL, men som åkt som en jojo mellan serierna under hela 2000-talet.
Jag orkar inte ens räkna till hur många återtåg det varit, eller hur många miljoner som kastats i Siljan längs vägen.
Men när Thomas Johansson klev in lyckades han få stopp på den häxkittel av känslor och gamla band som styrt klubben i så många år, men inte gjort annat än raserat allt tidigare sportchefer försökt bygga upp.
Sedan kan vi titta åt andra hållet.
Sportchefer som misslyckats.
Här är Djurgårdens Joakim Eriksson det färskaste exemplet.
Tappat sin identitet
Jag tyckte han gick vilse inför den här säsongen och att Djurgården tappade mycket av sin identitet som stockholmslag.
Jag tror aldrig jag sett så många transatlanter i Djurgården och så tränaren Barry Smith på det.
Det var nästan dömt att misslyckas.
Jag trodde klubben var på väg att bygga något långsiktigt på tränarsidan med Robert Ohlsson, men har skar det sig tydligen i bestämmanderätten över laget och Robban blev överkörd.
Jag blir förvånad om Eriksson är kvar nästa säsong, men det beror naturligtvis på hur den här vintern slutar.
Men just nu ser det nattsvart ut.
Sedan är en annan gammal räv utanför min list.
Kent ”Nubben” Norberg i Timrå, som var tokhyllad som sportchef första halvan av 2000-talet och sågs som landets bästa.
Han sa sig ha lärt av läxan sedan senast Timrå var uppe senast och åkte ur direkt.
Men jag kan ha överseende med Nubben, som aldrig försöker gömma sig bakom några bortförklaringar, utan erkänner sina misstag direkt och alltid står rakryggad i stormen.
I hans och Timrås fall handlar det redan, det är i alla fall känslan. om att vinna fyra av de sju matcher som avslutar säsongen i ett kommande kval.
Fixar han det är allt förlåtet.
RANKAR SHL:S SPORTCHEFER
Niklas Johansson.
Niklas Johansson.
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
10. Niklas Johansson, Örebro
Kommentar: Säsongen har startat lite trögt och under förväntan, men lördagens 3-1 hemma mot Växjö kanske var en vändning. Det är lite Färjestad över årets Örebro. Massor av stora namn, men det har inte velat lossna.
Peter Jakobsson.
Peter Jakobsson.
Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
9. Peter Jakobsson, Färjestad
Kommentar: Det går ju inte att klaga på namnet Peter Jakobsson plockat hem till den här säsongen. Alla ville hem på samma gång, så det var bara att tacka och ta emot. Men byggde han ett lag? Det är frågan.
Stefan Nilsson.
Stefan Nilsson.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN
8. Stefan Nilsson, Luleå
Kommentar: Luleåikonen Skuggan kanske borde ligga högre på den här listan. Men det är trots allt färskvara och han kan klättra snabbt. Men har gjort ett stabilt jobb sedan han tog över 2017 och etablerat Luleå som ett topplag. Det är bara det där lilla sista som saknats.
Patrik Sylvegård.
Patrik Sylvegård.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
7. Patrik Sylvegård, Malmö
Kommentar: Har kämpat flera år med en av SHL:s minsta budgetar då det varit lite krisstämpel över skåningarna. Men trots de knappa resurserna har Malmö både hängt kvar och överraskat. Nu är det andra tider och återstår att se vad den nya storsatsningen leder.
Erik Forssell.
Erik Forssell.
Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN
6. Erik Forssell, Skellefteå
Kommentar: Ganska färsk på posten och fick ta över ett Skellefteå som dalat efter storhetsåren och nästan total dominans i SHL. Men nu känns det som laget är på väg tillbaka, mycket tack vare smarta värvningar. Inte minst tränaren Robert Ohlsson.
Thomas Fröberg.
Thomas Fröberg.
Foto: SUVAD MRKONJIC / BILDBYRÅN
5. Thomas Fröberg, Oskarshamn
Kommentar: Oskarshamn är kvar på en kvartsfinalplats trots tre förluster i veckan. Men samtliga mot topplag. Men med SHL:s tunnaste plånbok har Fröberg gjort fynd som ingen annan och fått ut maximalt av de satsade pengarna.
Fredrik Sjöström.
Fredrik Sjöström.
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
4. Fredrik Sjöström, Frölunda
Kommentar: Tog över som sportchef mitt under säsongen 2016-17 och det blev SM-guld direkt. Det blev ett rejält hack i skivan i fjol, men Sjöström lyckades locka hem amerikan Ryan Lasch och nu är allt som vanligt igen.
Thomas Johansson.
Thomas Johansson.
Foto: Nisse Schmidt/TT / TT NYHETSBYRÅN
3. Thomas Johansson, Leksand
Kommentar: Här pratar vi också färskvara och en resa som förvandlat Leksand till ett topplag för första gången på över tjugo år. Har haft en generös plånbok, men har träffat rätt med i princip varenda värvning. Det är en svår konst.
Henrik Evertsson.
Henrik Evertsson.
Foto: JONAS LJUNGDAHL / BILDBYRÅN
2. Henrik Evertsson, Växjö
Kommentar: Sett över det senaste decenniet finns ingen sportchef som slår Evertsson. Från allsvenskan till fyra SM-guld. Det är ett mäktigt bygge. Han har betytt minst lika mycket för Växjö som hyllade tränaren Sam Hallam.
Chris Abbott.
Chris Abbott.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
1. Chris Abbott, Rögle
Kommentar: Ja, sedan Chris Abbott klev in har han förvandlat Rögle från en ständig bottenkandidat till ett topplag i SHL. Rögle är bäst i SHL nu sett till inspelade poäng per match, även om Frölunda toppar med två matcher fler spelade.
Utanför listan: Joakim Eriksson, Djurgården, Niklas Persson, Linköping, Kent Norberg, Timrå och Johan Alcén, Brynäs.
