Legendarerna: Det här är problemet i Färjestad
Av:
Hans Abrahamsson

Färjestad slutade åtta förra säsongen och trots en storsatsning till den här säsongen ligger laget nia efter 17 spelade matcher.
Under måndagen fick general manager Peter Jakobsson sparken och tidigare storspelaren Rickard Wallin blir ny sportdirektör.
Sportbladet frågade fem legendarer om förtroendet för klubben, vad som har gått fel och vad som behöver göras.

Per Bäckman, spelare och dubbla SM-guld som tränare i Färjestad.
Vad har varit problemet i Färjestad de två senaste säsongerna?
– Stora problemet är att det inte har funnits någon organisation i laget. Det har varit fritt spel. Man leder matcherna med 3–1 kan inte stänga ner och plötsligt står det 4–5. Det är ingen tillfällighet utan så har det sett ut under en längre tid. De fick mycket beröm för rolig hockey av er experter för några år sedan men elitidrott går ut på vinna. Tittar på Växjö exempelvis, de har kanske inte alltid den bästa truppen, men de dagar de inte riktigt fungerar vinner de ändå med 2–1. Dit har inte Färjestad kommit på långa vägar.
Var det rätt att sparka Peter Jakobsson?
– Ja, du… Det är inte så lätt för en utomstående att ha en åsikt om det. Men lite ovanligt är det, brukar ju vara tränaren som får gå. Det beror lite på hur mycket har tränaren säga till om när det gäller nyförvärv? Sportcheferna har de senaste fem–sex åren fått en enorm makt, tidigare var det tränare som såg till hur truppen skulle se ut. Klart är det ett fantastiskt bra samarbete mellan tränaren och sportchefen och de har varit helt överens om vilka som ska värvas är det en sak. Men har sportchefen haft sista ordet när det gäller värvningar är det var hans tur att gå.

Hur ser du på att Johan Pennerborn fortfarande är kvar som huvudtränare?
– Det är lite samma svar som på förra frågan. Jättesvårt när du inte är nära laget. Då är det svårt att han en uppfattning. Men man får då säga att han har överlevt stormarna så här långt.
Har du förtroende för att Rickard Wallin och övrig ledning kan vända trenden?
– Ja, det går att vända, det behövs inte så jäkla mycket. Det finns ju resurser, sedan kanske man har stirrat sig blind på många bra nyförvärv, men hur ser centersidan egentligen ut? Första jag skulle göra om jag var Wallin hade varit att värva en klok gammeldags center, han behöver inte göra 35 poäng, men som gör rätt för sig tisdag, torsdag och lördag. Centersidan tycker jag är för tunn. Rickard har varit med länge och vet hur Färjestad spelade när de var framgångsrikt. Han vet vad som måste göras, det tror jag.
helskärm

Gunnar Johansson, tre guld med Färjestad, två som tränare och ett som spelare
Vad har varit problemet i Färjestad de två senaste säsongerna?
– Att de inte fått ihop helheten. Hockey består av både anfall och försvar och för mig finns det inget motsatsförhållanden mellan de två. Defensiven har varit problem tidigare. Den här säsongen har de rättat till försvarsspelet lite och då har de i stället tappat den offensiva delen. Helheten, är det enkla svaret.
Var det rätt att sparka Peter Jakobsson?
– Det vet jag inte. Det är aldrig roligt vem som än får sparken. Men jag känner lite grann att Peter har varit lite utlämnad åt ödet. Han hade behövt ha lite mer hockeykunnigt folk runt sig. Jag blev lite förvånad att han får gå nu. Jag förstår inte varför de inte gjorde det inför uppehållet, då hade de gett ”Walle” (Rickard Wallin) lite mer tid. Jag kan inte svara på varför det händer nu. Jag trodde de skulle göra något efter de här tre första matcherna efter uppehållet. Jag har sagt att tar de inte mer än sex poäng på de matcherna så var det färdigt, så att det kom nu kom som en överraskning måste jag säga.
Hur ser du på att Johan Pennerborn fortfarande är kvar som huvudtränare?
– Pennerborn känner jag ganska väl, det är en trevlig kille på alla sätt. Hockeymässigt saknas lite men han har vunnit ett förtroende bland spelare som är större än man skulle tänka sig i den situationen de är i. De här tre kommande matcherna är avgörande för hans framtid, sedan kvittar det vad Färjestad säger. Torskar de två av dessa är vi för långt efter och det är inte i paritet till det lag de har.
Har du förtroende för att Rickard Wallin och övrig ledning kan vända trenden?
– Jag har haft ”Walle” som spelare och det är en fantastiskt bra kille, men det är nytt för honom och det är inte bara bara. Han är naturligtvis på det jag tycker de tappat de senaste åren, kontinuitet på spelare och en förmåga att leta rätt på talanger utifrån, där känns det som vi har tappat bort lite. Vi sliter på juniorsidan, både på J20 och J18, den biten har inte fungerat. Jag får återkomma till var jag var i andra frågan: det hockeymässiga saknas. Jakobsson kan inte vara överallt. Okej om man vill stå i slips och kavaj när A-laget spelar, men dagen efter måste man på med blåbyxorna och åka till Säffle eller Åmål för att kolla talanger och det har de tappat. Från att ha björnkoll till att ha dålig koll. Jag tror ”Walle” är införstådd med det här. Det får ta några år att bygga upp det här, man kan inte bara köpa sig ur kriser varje gång.
helskärm

Harald Lückner, 25 säsonger i klubben, tvåfaldig SM-mästare som spelare
Vad har varit problemet i Färjestad de två senaste säsongerna?
– Framför allt är det försvarsspelet som inte har prioriterats och fått den effekt man behöver för att vinna. Man släpper in för mycket mål helt enkelt.
Var det rätt att sparka Peter Jakobsson?
– Man kan inte ha en åsikt om man inte varit inne i lokalerna och sett hur det fungerar. Jag har bara sett två matcher live så jag måste ha mer kött på benen för att kunna svara ärligt. Det är helt omöjligt för en utomstående, man måste ha sett den dagliga verksamheten på nära håll.
Hur ser du på att Johan Pennerborn fortfarande är kvar som huvudtränare?
– Jag antar att man gjort en utvärdering och kommit fram till att han är rätt man att leda laget. Det man kanske kan ifrågasätta är tränarerfarenheten hos Thomas Rhodin och Pelle Prestberg. Det är två kanonkillar, riktiga svärmorsdrömmar med fantastiska karriärer som spelare, men de har inte mycket tidigare erfarenhet som kan stötta Pennerborn. Min gissning är att han kan vara lite ensam. Men eftersom det inte händer något anser nog ledningen att trojkan är stark och där tror jag även spelarna har varit med och sagt att de har förtroende för herrarna.
Har du förtroende för att Rickard Wallin och övrig ledning kan vända trenden?
– Absolut. Jag har själv tränat Rickard i juniorlaget och han är en synnerligen klok och kompetent människa. Han var en ledare redan som junior och har bara blivit bättre. Jag tror även han har fått ett bra perspektiv utifrån som kommer vara till nytta.
helskärm

Bengt-Åke Gustafsson, ett SM-guld som tränare och två SM-silver som spelare
Vad har varit problemet i Färjestad de två senaste säsongerna?
– Bara att det har varit dålig nivå och upp och ned hela tiden. Det har varit svårt att få kontinuitet är känslan. Det har saknats stabilitet och varit lite vänster-höger av det lilla jag sett.
Var det rätt att sparka Peter Jakobsson?
– Det kan jag inte uttala mig om. Någonting ville de göra och kanske var det här den enklaste varianten.
Hur ser du på att Johan Pennerborn fortfarande är kvar som huvudtränare?
– Jag trodde nästan det skulle vara enklare att byta honom. Han är ju ytterst ansvarig för laget om man säger så. Nu var det sportchefen som fick ta smällen istället.
Har du förtroende för att Rickard Wallin och övrig ledning kan vända trenden?
– Jag är säker på att Rickard kommer in med mycket energi men eftersom jag inte är insatt vet jag inte vad det riktiga problemet är, vad det är han ska lägga energi på. Jag tror det blir tufft för Rickard här i början.
helskärm

Anders Steen, totalt 18 säsonger i klubben. Tre SM-guld som ledare och tre SM-silver som spelare
Vad har varit problemet i Färjestad de två senaste säsongerna?
– Det stora problemet är att jag inte har förstått hur man har satt ihop laget med olika spelartyper. De ser inte ut som man har haft någon plan hur man vill ha laget. Det blir lite fel med rollfördelningen i laget, det verkar inte vara någon tydlighet hur man vill ha spelarna och vilken typ av spelare man vill ha på olika positioner i laget.
Var det rätt att sparka Peter Jakobsson?
– Jag har egentligen ingen kommentar till den, för jag vet inte vad han ville uppnå. Jag får inget grepp om det så jag kan egentligen inte kommentera om det är rätt eller fel.
Hur ser du på att Johan Pennerborn fortfarande är kvar som huvudtränare?
– Ja…, det är så här att en tränare är inte bättre än det material man har att jobba med. Alla vet att Färjestad har många bra spelare individuellt, men jag hänvisar till mitt första svar. Lagets sammansättning kunde ha sett annorlunda ut.
Har du förtroende för att Rickard Wallin och övrig ledning kan vända trenden?
– Ja, jag känner Wallin väldigt väl och vet var en intelligent hockeyspelare och med mycket klokhet kan man komma långt, men jag tror att han har ett ganska stort jobb framför sig. Han får jobba på två sätt, både på kort och lång sikt. På kort sikt är det viktigt att få ordning på grejerna kanske göra vissa byten i laget för att få lite bättre arbetsuppgifter för spelarna, tydligare roller. De behöver byta ut en hel del spelare för att komma rätt. Inte för att de är dåliga hockeyspelare på något sätt utan för att man saknar vissa ingredienser. Ungefär som att bygga ett hus: du kan inte ha en elektriker som gör rörmokarens jobb, då blir det inte bra.

Bonera petad i PPoch spel med CJ och Widerström. Tufft nu. Vi skulle verkligen må bra av ett centerförvärv.

JimmyR Han har ju faktiskt inte varit bättre än så i år, så jag har inget emot att se Ejdsell i den omgivningen. Sen är det fortfarande en besvikelse att ha inte presterar bättre, kanske kan det här väcka honom...? Frågan är hur hans karaktär är och om han kan vända det till nåt positivt. Känns mycket som en självförtroende grej och det kan vara knepigt och väldigt individuellt att hitta en väg ut ur det.

6 days later

Tomkins kan bli het hos rivaler
Lasse Johansson hamnar i Frölunda. Han väljer det sociala före att tjäna ännu mer pengar till nästa säsong.

Sportbladet kunde till slut sätta in den sista spiken i den kistan för något som det egentligen spekulerats om det sista halvåret.

Jag lanserade lösningen i en podcast med Sanny Lindström i våras, men när jag sett vilken otrolig nivå Johansson haft i Sankt Petersburg den här säsongen så har min känsla varit mer åt att han nog tusan kör en säsong till och drar in de stora pengarna under ytterligare tolv månader.

Så blir det alltså inte.

Och med det så kommer vi också konstatera att Matt Tomkins inte blir kvar i Göteborg. Han spelar den här säsongen för 120.000 dollar netto för hela säsongen och den lönen lär ticka upp, då han visat att han är en toppmålvakt i Europa.

Om det är så att NHL-dörren inte öppnas efter denna säsongen, så kommer det bli en stor jakt på Tomkins.

Jag har fått lite tips om att han kan tänkas vara intressant hos både Färjestad och Växjö till den kommande säsongen. Växjö kommer inte att behålla Janis Kalnins, om han över huvudtaget stannar resten av den här säsongen.

I Karlstad så kommer det förmodligen blir total makeover på målvaktsfronten när Dominik Furch försvinner och Henrik Haukeland likaså.

Tomkins är en målvaktsetta och när rivalerna är ute efter en målvakt är Tomkins ett attraktivt namn som kommer att bollas.

Daniel Vikstens sista (?) chans på utlandskontrakt
Färjestads 32-årige forward Daniel Viksten gjorde sitt livs säsong förra säsongen, och ser ut att följa upp det den här säsongen.

Med andra ord: Han har aldrig varit bättre.

Kontraktet med FBK går ut först efter säsongen 2022/2023. Men det finns en klausul i kontraktet som möjliggör spel utomlands till nästa säsong.

Mina indikationer är att om Daniel Viksten vill spela i Schweiz, exempelvis, så spelar han där.

Vi hade en konversation i förra veckan och då medgav han att han har en klausul i kontraktet och att han absolut skulle kunna tänka sig att spela utomlands och tjäna lite större pengar.

– Om jag inte är för gammal, lade han till.

Men Viksten, som spelar som en riktig toppforward i SHL, kommer att få erbjudanden. Är de tillräckligt bra så låter det som att han är villig att försöka ta chansen.

Är det någon gång han får chansen i sin karriär så är det nu, när han levererar på en ruskigt hög nivå, från att egentligen varit en allsvensk toppspelare, som blev en okej SHL-spelare, till att bli en riktig stjärnspelare i SHL.

Chansen kanske aldrig kommer igen. Det inser han också, med tanke på att han redan nu antyder att åldern kan spela in.

5 days later

Glenn

Wennerholm: Ändrar mig inte – de vinner SM-guld i vår

Det känns som SHL-tabellen är på väg att delas på mitten.
Att seriens topp åtta är på väg att segla ifrån resten i sin egen lilla division.
Är det där vi hittar vårens kommande SM-vinnare?
Nej, jag håller fortfarande fast vid Färjestad.

Jag erkänner att det är med en dåres envishet en kväll då Färjestad just förlorat hemma mot Skellefteå med 6–3.
Än en gång var det öppna landskap i egen zon och det spelar ingen roll om Dominik Fruch eller Henrik Haukeland som står i kassen.
Den här kvällen var det Haukeland, som släppte in lika många mål som Furch gjorde i Leksand i tisdags.
Nu väntar jag bara på att nye sportdirektören Rickard Wallin ska börja jobbet på allvar och förvandla det här laget till vad de var menade att vara.
En guldkandidat.
Det måste ju hända något snart.
Tjuvstopp hela tiden
En första åtgärd vore väl att värva ännu en målvakt och släppa tjecken Furch fri på transfermarknaden igen.
Det är väl alltid någon som nappar och vill ta över kontraktet.
Färjestad har inte råd med målvakter som läcker i ett läge då hela laget känns som en gammal bil som kär med choken ute.
Det hackar och går ojämnt och det vill liksom inte lossna och börja flyta på.
Det blir tjuvstopp hela tiden.
Efter tre raka segrar har det nu blivit två raka förluster, visserligen mot topplag, men ändå utan några tecken på att det är på väg att vända på allvar.
Jag tippade Färjestad som guldvinnare inför den här säsongen och tänker inte vika från den vägen. Man vill ju inte vara någon kappvändare.
Även om jag vet att tabellen väldigt sällan ljuger.
Färjestad ligger nia just nu och det går en klar skiljelinje där.
Åttan Växjö är nu hela sju poäng före efter att ha brutit förlustraden efter 2-1 borta mot Linköping.
Och alla vet att Växjö har några av sina bästa spelare på skadelistan.
Färjestad verkar på väg mot en åttondelsfinal den här gången och de lag som hamnat där sedan påfundet infördes har aldrig varit i närheten av en SM-final.
Sett till SHL-historien är serieettan storfavorit även till SM-guldet.
Inte bara på grund av hemmaplansfördelen, utan för att de är bäst helt enkelt.
Har bara hänt en gång tidigare
I våras utökade Växjö den statistiken då de både vann serien och tog hem SM-guldet.
Det har skett i femtio procent av fallen sedan SHL-starten 1975-76.
Och serietvåan är den som är näst mest trolig att ta hem SM-guldet.
Det har hänt i drygt 20 procent av fallen.
Så sju gånger av tio så vinner serieettan eller tvåan även SM-guld.
Det är en överväldigande statistik.
Det är bara ett lag utanför topp sex som någonsin tagit hem ett SM-guld och det var HV71 1995.
De var åtta i serien när de gick hela vägen och nuvarande klubbdirektören Johan Lndbom avgjorde på övertid i den femte och avgörande matchen.
Men det är undantaget som bekräftar regeln.
Så mot den bakgrunden är Färjestad redan borträknade från guldstriden.
Rent statistiskt, alltså.
Det är redan tio poäng upp till en topp sex-placering och där ligger Luleå i dagsläget.
Ett av seriens formstarkaste lag, ytterligare bekräftat efter 3-2 på straffar mot serieledande Frölunda.
Och just nu känns det som norrbottningarna har betydligt större potential att växa än Färjestad.
Ja, alla fyra lagen närmast före värmlänningarna vann den här kvällen.
Och sola sjönk ännu lägre över Karlstad.
​​
Oskarshamn är ett av lagen som envist hänger kvar bland topp sex och jag upphör aldrig att imponeras av smålänningarna den här säsongen.
Det kändes som de var i brygga när Djurgården vände och ledde med 2-1 inför tredje perioden.
Men Martiin Filander och hans gäng har en förmåga att hitta och vägar och vinna.
Nu tog det sex minuter i tredje perioden att förvandla underläget till ledning 4-2 efter tre snabba mål och en match som slutade 5-2 till slut.
Här talar vi spelglädje, här talar vi offensiv kraft och varje gång jag ser en spelare i Oskarshamn intervjuas, så är det med ett leende.
Men undantag för lagkaptenen Jonas Engström som alltid är professionellt sammanbiten.
Det lilla hopp som tändes efter 3-0 hemma mot Malmö senast släcktes lika snabbt.
Då Timrå vann mot Malmö med 4-2 är djurgårdarna mer än hopplöst sist och på väg att bli helt avsågade i tabellen.

Ajdå, Wennerholm tror på guld. Det var spiken i kistan. Nu blir det garanterat heta bataljer med västervik och almtuna nästa säsong.

Casper Ja, han verkar envis den där Wennerholm. Får väl hoppas att han får rätt "för en gångs skull", men det kräver nog att "Wallin" agerar. Tror inte det hjälper med att VD-Larsson erbjuder något evenemangs-paket eller annat "godis" för att få upp mungiporna...

Wennerholm 2021: "Man vill ju inte vara någon kappvändare."
Säsongens högsta skratt.

LinuxUser Skall man kovända måste man ju naturligtvis göra ändringar snarast och komma in med ny energi, det går kanske att maskera bristfälligt spel i detaljer och spelsystem med urladdningar och att individerna briljerar då och då men håller naturligtvis inte över tid eller i ett slutspel trots alla dessa allvarliga samtal varje vecka i omklädmningsrummet. Tror alla ser facit på vad den nuvarande berömda processen levererar i form av förbättringar efter flera år . Kanske är läge att inte tänka 10 år framåt för alla beslut utan bara ta in en nya röster för denna säsong för att boosta up, ge nya vinklar på saker rädda det som räddas kan

JimmyR

Wennerholm rankar SHL:s bästa klubbar sedan starten 1975
Djurgården en stormakt – men inte längre

Tabellen ljuger inte.
Djurgården bara sjunker djupare ner bottenträsket.
Just nu pekar allt mot kvalspel framåt vårkanten.
Och ett Stockholm som riskerar att stå helt utan SHL-lag.
Det har aldrig hänt.
Det är nästan en omöjlig tanke.
Men det håller på att ske just nu inför en öppen ridå, när Djurgården blir alltmer avsågat i botten och till och med Timrå hittat formen och ser ut som ett SHL-lag.
Före landslagsuppehållet låg Timrå fyra poäng bakom Djurgården på jumboplatsen. Lite dryg fjorton dagar senare är de sju poäng före och har lämnat stockholmarna ensamma i botten.
Själv minns jag tillbaka till SM-finalen 1984.
AIK mot Djurgården.
Leif Boork i Djurgårdens bås och Per Bäckman i AIK:s.
Proppfullt på läktarna och Stockholm regerade svensk hockey.
Den tiden är förbi
Får vi någonsin se det igen?
Nej, jag tror den tiden är förbi.
Jag har ju varit inne på stockholmshockeyns död tidigare, trots att Stockholm Nord just mött Stockholm Syd i final i tv-pucken, turneringen för landets största ungdomstalanger.
Där dominerar fortfarande landets största hockeydistrikt med alla sina ungdomsklubbar och alla kunniga tränare.
Men sen då?
Någonstans längs vägen försvinner dominansen.
Och talangerna.

Då när vi skrev 1984 blomstrade stockholmshockeyn och jag såg AIK slå Djurgården i tre raka matcher.
Per-Erik Eklund, fostrad i dåvarande Stocksund och under legendariske ungdomstränaren Verner Persson, dominerade fullständigt.
I Djurgården fanns det nästan bara stockholmare.
De stenhårda backarna Tord Nänsén och Stefan Perlström stod verkligen ut, då de kom från Timrå respektive Falun.
Men de var födda järnkaminer.
Bajen har fostrat stjärnor
Det fanns även ett tredje stockholmslag i SHL den säsongen, eller elitserien som det hette, då Hammarby var på tillfälligt besök.
Men Bajen stod alltid på gränsen till högsta serien på den tiden och fostrade massor av talanger i sin ungdomsverksamhet.
Det finns fortfarande kvar rester av den verksamheten med namn som Gabriel Landeskog, Anton Rödin och Richard Gynge.
För att nämna några.
Och räknar vi Stockholms län, så spelade även Södertälje i SHL den där säsongen 1983/84, då serien bara innehåll 10 lag. Det var total stockholmsdominans.
Men den där våren 1984 såg jag Hammarby åka ut i den allsvenska finalen och misslyckas med att hänga kvar.
Det blev förlust mot Luleå i tre raka matcher.
Det var starten på norrbottningarnas SHL-historia, då de gick upp för första gången och inte varit i närheten av att åka ur sedan dess.
Hammarby?
Ja, de har aldrig kommit tillbaka och frågan är om de någonsin gör det.
I våras åkte de ur ettan och dag spelar de i Alltvåan Östra efter en rad ekonomiska krascher och ekonomiska djupdykningar genom åren.
De fick inte ens kalla sig Hammarby ett tag.
Vi kan lägga till Huddinge, som var ett etablerat topplag i hockeyallsvenskan i många år och fostrade massor av talanger, men som fick inkomsterna strypta när Bosman-domen kom och de inte längre kunde ta betalt för sina blivande storspelare.
Idag spelar de i ettan.
Så har det fortsatt.

Välskötta, storsatsande klubbar utanför Stockholm har inte bara tagit sig upp sig i SHL sedan dess, utan i de flesta fall etablerat sig.
Några av dem klubbar som inte ens fanns när vi skrev 1984.
Linköping, Växjö, Malmö och på senare tid Örebro, Rögle och Oskarshamn.
Och HV71 ska väl räknas dit, även om de är på vad som verkar vara ett tillfälligt besök i hockeyallsvenskan.
Välvilliga kommuner och lokala företagsledare i kombination med dagens tv-miljoner har gjort det möjligt att bygga välskötta ekonomiskt sunda föreningar av i stort sett ingenting.
Och de talanger Stockholm fortfarande fostrar försvinner till hockeygymnasier runtom i landet, eller värvas till andra klubbar.
Ingenting talar för AIK
AIK kämpar på i hockeyallsvenskan, men brukar bli av med sina bästa spelare efter varje säsong, som går vidare och gör succé i andra klubbar.
Robin Kovacs, Michael Lindqvist, Jesper Frödén är några exempel på senare år.
Eller titta bara på hur många av dagens SHL-spelare som spelade i SDE Hockey som ungdomsspelare. Det som tidigare hette Stocksund.
Det är en hel drös som spritts över landet.
Det finns absolut ingenting som pekar på att AIK ska gå upp i år och ta Djurgårdens plats om de åker ur.
AIK känns redan avhängda från toppskiktet i en serie som aldrig haft en större favorit än HV71.
Men i ett historiskt perspektiv hänger både Djurgården och AIK med fortfarande, när jag rankar SHL:s största lag sedan starten 1975-76.
Men hur länge till?

__________
WENNERHOLMS LISTA
Bästa klubbarna i SHL/elitserien sedan starten 1975.


  1. Malmö
    Kommentar: Byggdes från ingenstans av byggmästaren och miljonären Percy Nilsson, som värvade ihop sitt eget Dream Team. Det gav SM-guld 1992 och 1994 och det har blivit totalt 23 säsonger i högsta serien. Nu har man kanske ett av de bästa lag man haft på hela 2000-talet, även om det inte avspeglar sig i tabellen just nu.
  1. AIK
    Kommentar: Det har varit många ekonomiska djupdykningar och den senaste skickade ner AIK ända till division 1 säsongen 2004-05. Var ett absolut topplag första åren på 1980-talet med SM-guld både 1982 och -84. Var uppe senast i fyra säsonger 2010-14 med två raka SM-semifinaler 2011-12. Men sedan dök man igen. Nu inne på åttonde raka säsongen i allsvenskan.
  1. Modo
    Kommentar: Bara Färjestad, Djurgården, Brynäs och Frölunda har spelat fler säsonger i SHL än Modo.  Så trots att ångermanlänningarna spelat i hockeyallsvenskan sedan 2015-16 är de givna på den här listan. Men det har varit långt mellan SM-gulden under de totalt 40 säsonger. Det första kom 1979, det andra 28 år senare 2007. Ska det ta lika lång tid till nästa?
  1. Skellefteå
    Kommentar: Var dominanta åren 2010-2016, då de gick till sex raka SM-finaler och tog två raka SM-guld 2013 och -14. Då hade publiken i Skellefteå fått vänta sedan 1978, då Hardy Nilsson & Co fixade det första. Hade en lång sejour då de var ur högsta serien, men det har ändå blivit 30 SHL-säsonger. 
  1. Luleå
    Kommentar: Gick upp i SHL 1985 och har faktiskt inte ens behövt kvala någon gång sedan dess. Den stabiliteten har tagit Luleå ända till en femteplats i SHL:s maratontabell. Men laget har haft hopplöst svårt att gå hela vägen. Klubbens slutspelsfacit är mörkt med ett enda SM-guld, trots att laget bara missat slutspel sex gånger på 38 säsonger.
  1. HV71
    Kommentar: Högst på listan över de lag som inte spelare i SHL för tillfället. Var dominanta första åren på 2000-talet med tre SM-guld mellan 2003 och 2009. Då var det Johan Davidsson och målvakten Stefan Liv som var lagets ryggrad och hjärta, två av SHL:s största genom tiderna. Det har blivit totalt fem SM-guld på 37 SHL-säsonger.
  1. Frölunda
    Kommentar: Hade några tunga år på 1980-talet, då de var ur högsta serien i fem raka säsonger. Men de var tillbaka 1989 och har inte varit ur sedan dess. Nu är laget inne på sin 42:a säsong och 2000-talet har varit det bästa någonsin för klubben, då alla de fyra SM-gulden kommit. Senast 2019 efter finalseger mot Djurgården.
  1. Brynäs
    Kommentar: Det enda lag tillsammans med Färjestad, som aldrig åkt ur SHL sedan starten. Men det har varit nära många gånger, även om gästrikarna haft en märklig förmåga att överleva. Senast mot HV71 i våras. Men var SHL:s gigant de första åren och tog även de två första SM-guld som delades ut 1976 och -77. Det har blivit fyra till sedan dess.
  1. Djurgården
    Kommentar: Historien speglar knappast dagens jumboplats i SHL. Djurgården är mesta mästarna om vi räknat in tiden före SHL-starten, men efter har de också varit ett långlivat topplag. Det har blivit sex SM-guld sedan 1975-76 och ytterligare sju SM-finaler. Har bara missat tre säsonger sedan starten, men kan vara på väg mot en ny djupdykning.
  1. Färjestad
    Kommentar: En ohotad etta. Färjestad har varit med sedan starten 1975/76 och aldrig åkt ut. Och inga kan konkurrera med deras nio SM-guld och 20 SM-finaler. Det här är den historiska jätten och de leder också SHL:s maratontabell överlägset. Men det är snart elva år sedan de tog SM-guld senast. Så länge har publiken i Karlstad aldrig fått vänta.

Bubblare: Linköping, Leksand och Växjö. De senare trots tre SM-guld. Men de har bara spelat elva säsonger i högsta serien.

Glenn

Vem älskar Värmland mer än hemlandet? Vem kan inte ta en komplimang?
Vi tog hjälp av Linus Johansson för att hitta hemligheterna om spelarna i Färjestad.
– De går inte fem meter ifrån varandra, säger han om lagets ”bröder”.

MÅLVAKTER

Dominik Furch, 31
– En jättetrevlig och snäll kille. Han har sagt att han måste skriva ett flerårskontrakt nu eftersom han gett sin son padel-lektioner för fem år framöver.

Henrik Haukeland, 26
– Han påstår att det norska julbordet är bättre än det svenska. Jag har ju själv bott i Norge, och det finns inget gott på deras julbord. Men Haukeland anser att ribsen är bättre i Norge och därför tycker han att deras julbord är bättre.

BACKAR

Anton Berglund, 19
– Han har faktiskt ett civilt jobb utanför hockeyn och därför är det imponerande hur han lyckas kombinera det med spel i J20 och träningar och match med a-laget. Det hyllar jag honom för.

Adam Ginning, 21
– Han är otroligt bra på att sjunga låten ”Mellan han och hon”. På riktigt. Det är en väldigt fin upplevelse när han stämmer upp.

Mattias Göransson, 26
– Han tar inte så jättemycket plats, men det känns som att många Karlstadbor, de som är uppväxta i staden, pikar och hånar honom eftersom han är från Grums.

Albert Johansson, 20
– En liten miniatyr av svenske rapparen Greekazo. Han kan varje låt och älskar att både sjunga och rappa med.

Joel Nyström, 19
– Han är fantastiskt talangfull på isen, men kan inte ta en komplimang eller beröm. Man kan säga att han slår en snygg passning, eller gjort något annat bra, och han svarar, typ: ”Nej, nej…” Då blir han generad.

Jesse Virtanen, 30
– Kanske den finländaren som har mer kärlek till Karlstad och Färjestad än vad han har till sitt eget hemland. Han trivs otroligt bra här, verkar det som.

Jens Westin, 32
– Både en människa och hockeyspelare som aldrig har klagat på någonting. Den ultimata lagkamraten. Jag har aldrig hört honom klaga på domaren, eller på något annat, utan han bara kör på och tar nästa byte.

Mikael Wikstrand, 28
– En hockeyspelare och hästägare med stort travintresse. Han älskar sin El Presidente Sox.

FORWARDS

Jacob de la Rose, 26
– Jacob, eller ”Tommy” som han kallas, är en lugn, snäll och go kille. Men han har också en ilsken sida och det kan brinna till. Varför han kallas för ”Tommy”? Nä, den anledningen kan jag inte gå in på.

Victor Ejdsell, 26
– Han är nog den personen som varit på flest husvisningar i hela Sverige. Jag vet inte om han är kräsen, men huspriserna har ju stigit enormt även i Karlstad och han vill väl inte köpa vad som helst.

Carl Jakobsson, 21
– Visbysonen som helt tappat sin gotländska. Den har försvunnit mer och mer. Men annars en lugn person som gillar att spela golf.

Linus Johansson, 29
– Jag har sagt två meningar om lagkamraterna och kanske borde säga 17 meningar om mig själv. ”En fantastisk lagkamrat…” Nä, men jag kallas ”Munken”. Vi diskuterade religion i laget en gång, jag hade lite input, och sedan blev jag kallad ”Munken”.

Martin Johansson, 34
– Det är riktigt svårt att förstå vad han säger. Och han är förmodligen också den som tillbringat mest tid i massagerummet i Färjestads historia. Han börjar ju bli till åren så han behöver kanske det.

Oscar Lawner, 20
– En av de hetsigare killarna under träning. Det är full fart, väldigt intensiv och explosiv både med klubban och på skridskorna.

Michael Lindqvist, 27
– Han pratar väldigt mycket. Munnen går i ett. Visst, det kan komma ut vettiga saker, men han surrar om allt möjligt och man hör hans röst överallt.

Marcus Nilsson, 30
– Han går inte fem meter från Nygård. En liten svans till honom, kan man säga. De är väldigt bra kompisar.

Joakim Nygård, 28
– Det är faktiskt samma där. Han går gärna inte utan ”Lilliz”. De är som bröder och hänger med varandra jämt.

Gustav Rydahl
– Han är lagets kärnkraftverk. Stor, stark, snabb och aggressiv. Han är annars lugn och social – tar inte jättemycket plats.

Daniel Viksten
– Han har självdiagnostiserats med en lågintensiv personlighet. En riktig mysgubbe. Han har brusat upp någon enstaka gång, men det är inte ofta.

Pontus Widerström
– En göteborgare som älskar Göteborg. Och han älskar låten ”Snart skiner Poseidon”. Han lyssnar också på Björn Rosenström och många av de äldre svenska låtarna.

Per Åslund
– En evighetsmaskin som bara går och går. Extremt vältränad och han känns betydligt yngre i kroppen än vad han är.