Casper Ja, han verkar envis den där Wennerholm. Får väl hoppas att han får rätt "för en gångs skull", men det kräver nog att "Wallin" agerar. Tror inte det hjälper med att VD-Larsson erbjuder något evenemangs-paket eller annat "godis" för att få upp mungiporna...

Wennerholm 2021: "Man vill ju inte vara någon kappvändare."
Säsongens högsta skratt.

LinuxUser Skall man kovända måste man ju naturligtvis göra ändringar snarast och komma in med ny energi, det går kanske att maskera bristfälligt spel i detaljer och spelsystem med urladdningar och att individerna briljerar då och då men håller naturligtvis inte över tid eller i ett slutspel trots alla dessa allvarliga samtal varje vecka i omklädmningsrummet. Tror alla ser facit på vad den nuvarande berömda processen levererar i form av förbättringar efter flera år . Kanske är läge att inte tänka 10 år framåt för alla beslut utan bara ta in en nya röster för denna säsong för att boosta up, ge nya vinklar på saker rädda det som räddas kan

JimmyR

Wennerholm rankar SHL:s bästa klubbar sedan starten 1975
Djurgården en stormakt – men inte längre

Tabellen ljuger inte.
Djurgården bara sjunker djupare ner bottenträsket.
Just nu pekar allt mot kvalspel framåt vårkanten.
Och ett Stockholm som riskerar att stå helt utan SHL-lag.
Det har aldrig hänt.
Det är nästan en omöjlig tanke.
Men det håller på att ske just nu inför en öppen ridå, när Djurgården blir alltmer avsågat i botten och till och med Timrå hittat formen och ser ut som ett SHL-lag.
Före landslagsuppehållet låg Timrå fyra poäng bakom Djurgården på jumboplatsen. Lite dryg fjorton dagar senare är de sju poäng före och har lämnat stockholmarna ensamma i botten.
Själv minns jag tillbaka till SM-finalen 1984.
AIK mot Djurgården.
Leif Boork i Djurgårdens bås och Per Bäckman i AIK:s.
Proppfullt på läktarna och Stockholm regerade svensk hockey.
Den tiden är förbi
Får vi någonsin se det igen?
Nej, jag tror den tiden är förbi.
Jag har ju varit inne på stockholmshockeyns död tidigare, trots att Stockholm Nord just mött Stockholm Syd i final i tv-pucken, turneringen för landets största ungdomstalanger.
Där dominerar fortfarande landets största hockeydistrikt med alla sina ungdomsklubbar och alla kunniga tränare.
Men sen då?
Någonstans längs vägen försvinner dominansen.
Och talangerna.

Då när vi skrev 1984 blomstrade stockholmshockeyn och jag såg AIK slå Djurgården i tre raka matcher.
Per-Erik Eklund, fostrad i dåvarande Stocksund och under legendariske ungdomstränaren Verner Persson, dominerade fullständigt.
I Djurgården fanns det nästan bara stockholmare.
De stenhårda backarna Tord Nänsén och Stefan Perlström stod verkligen ut, då de kom från Timrå respektive Falun.
Men de var födda järnkaminer.
Bajen har fostrat stjärnor
Det fanns även ett tredje stockholmslag i SHL den säsongen, eller elitserien som det hette, då Hammarby var på tillfälligt besök.
Men Bajen stod alltid på gränsen till högsta serien på den tiden och fostrade massor av talanger i sin ungdomsverksamhet.
Det finns fortfarande kvar rester av den verksamheten med namn som Gabriel Landeskog, Anton Rödin och Richard Gynge.
För att nämna några.
Och räknar vi Stockholms län, så spelade även Södertälje i SHL den där säsongen 1983/84, då serien bara innehåll 10 lag. Det var total stockholmsdominans.
Men den där våren 1984 såg jag Hammarby åka ut i den allsvenska finalen och misslyckas med att hänga kvar.
Det blev förlust mot Luleå i tre raka matcher.
Det var starten på norrbottningarnas SHL-historia, då de gick upp för första gången och inte varit i närheten av att åka ur sedan dess.
Hammarby?
Ja, de har aldrig kommit tillbaka och frågan är om de någonsin gör det.
I våras åkte de ur ettan och dag spelar de i Alltvåan Östra efter en rad ekonomiska krascher och ekonomiska djupdykningar genom åren.
De fick inte ens kalla sig Hammarby ett tag.
Vi kan lägga till Huddinge, som var ett etablerat topplag i hockeyallsvenskan i många år och fostrade massor av talanger, men som fick inkomsterna strypta när Bosman-domen kom och de inte längre kunde ta betalt för sina blivande storspelare.
Idag spelar de i ettan.
Så har det fortsatt.

Välskötta, storsatsande klubbar utanför Stockholm har inte bara tagit sig upp sig i SHL sedan dess, utan i de flesta fall etablerat sig.
Några av dem klubbar som inte ens fanns när vi skrev 1984.
Linköping, Växjö, Malmö och på senare tid Örebro, Rögle och Oskarshamn.
Och HV71 ska väl räknas dit, även om de är på vad som verkar vara ett tillfälligt besök i hockeyallsvenskan.
Välvilliga kommuner och lokala företagsledare i kombination med dagens tv-miljoner har gjort det möjligt att bygga välskötta ekonomiskt sunda föreningar av i stort sett ingenting.
Och de talanger Stockholm fortfarande fostrar försvinner till hockeygymnasier runtom i landet, eller värvas till andra klubbar.
Ingenting talar för AIK
AIK kämpar på i hockeyallsvenskan, men brukar bli av med sina bästa spelare efter varje säsong, som går vidare och gör succé i andra klubbar.
Robin Kovacs, Michael Lindqvist, Jesper Frödén är några exempel på senare år.
Eller titta bara på hur många av dagens SHL-spelare som spelade i SDE Hockey som ungdomsspelare. Det som tidigare hette Stocksund.
Det är en hel drös som spritts över landet.
Det finns absolut ingenting som pekar på att AIK ska gå upp i år och ta Djurgårdens plats om de åker ur.
AIK känns redan avhängda från toppskiktet i en serie som aldrig haft en större favorit än HV71.
Men i ett historiskt perspektiv hänger både Djurgården och AIK med fortfarande, när jag rankar SHL:s största lag sedan starten 1975-76.
Men hur länge till?

__________
WENNERHOLMS LISTA
Bästa klubbarna i SHL/elitserien sedan starten 1975.


  1. Malmö
    Kommentar: Byggdes från ingenstans av byggmästaren och miljonären Percy Nilsson, som värvade ihop sitt eget Dream Team. Det gav SM-guld 1992 och 1994 och det har blivit totalt 23 säsonger i högsta serien. Nu har man kanske ett av de bästa lag man haft på hela 2000-talet, även om det inte avspeglar sig i tabellen just nu.
  1. AIK
    Kommentar: Det har varit många ekonomiska djupdykningar och den senaste skickade ner AIK ända till division 1 säsongen 2004-05. Var ett absolut topplag första åren på 1980-talet med SM-guld både 1982 och -84. Var uppe senast i fyra säsonger 2010-14 med två raka SM-semifinaler 2011-12. Men sedan dök man igen. Nu inne på åttonde raka säsongen i allsvenskan.
  1. Modo
    Kommentar: Bara Färjestad, Djurgården, Brynäs och Frölunda har spelat fler säsonger i SHL än Modo.  Så trots att ångermanlänningarna spelat i hockeyallsvenskan sedan 2015-16 är de givna på den här listan. Men det har varit långt mellan SM-gulden under de totalt 40 säsonger. Det första kom 1979, det andra 28 år senare 2007. Ska det ta lika lång tid till nästa?
  1. Skellefteå
    Kommentar: Var dominanta åren 2010-2016, då de gick till sex raka SM-finaler och tog två raka SM-guld 2013 och -14. Då hade publiken i Skellefteå fått vänta sedan 1978, då Hardy Nilsson & Co fixade det första. Hade en lång sejour då de var ur högsta serien, men det har ändå blivit 30 SHL-säsonger. 
  1. Luleå
    Kommentar: Gick upp i SHL 1985 och har faktiskt inte ens behövt kvala någon gång sedan dess. Den stabiliteten har tagit Luleå ända till en femteplats i SHL:s maratontabell. Men laget har haft hopplöst svårt att gå hela vägen. Klubbens slutspelsfacit är mörkt med ett enda SM-guld, trots att laget bara missat slutspel sex gånger på 38 säsonger.
  1. HV71
    Kommentar: Högst på listan över de lag som inte spelare i SHL för tillfället. Var dominanta första åren på 2000-talet med tre SM-guld mellan 2003 och 2009. Då var det Johan Davidsson och målvakten Stefan Liv som var lagets ryggrad och hjärta, två av SHL:s största genom tiderna. Det har blivit totalt fem SM-guld på 37 SHL-säsonger.
  1. Frölunda
    Kommentar: Hade några tunga år på 1980-talet, då de var ur högsta serien i fem raka säsonger. Men de var tillbaka 1989 och har inte varit ur sedan dess. Nu är laget inne på sin 42:a säsong och 2000-talet har varit det bästa någonsin för klubben, då alla de fyra SM-gulden kommit. Senast 2019 efter finalseger mot Djurgården.
  1. Brynäs
    Kommentar: Det enda lag tillsammans med Färjestad, som aldrig åkt ur SHL sedan starten. Men det har varit nära många gånger, även om gästrikarna haft en märklig förmåga att överleva. Senast mot HV71 i våras. Men var SHL:s gigant de första åren och tog även de två första SM-guld som delades ut 1976 och -77. Det har blivit fyra till sedan dess.
  1. Djurgården
    Kommentar: Historien speglar knappast dagens jumboplats i SHL. Djurgården är mesta mästarna om vi räknat in tiden före SHL-starten, men efter har de också varit ett långlivat topplag. Det har blivit sex SM-guld sedan 1975-76 och ytterligare sju SM-finaler. Har bara missat tre säsonger sedan starten, men kan vara på väg mot en ny djupdykning.
  1. Färjestad
    Kommentar: En ohotad etta. Färjestad har varit med sedan starten 1975/76 och aldrig åkt ut. Och inga kan konkurrera med deras nio SM-guld och 20 SM-finaler. Det här är den historiska jätten och de leder också SHL:s maratontabell överlägset. Men det är snart elva år sedan de tog SM-guld senast. Så länge har publiken i Karlstad aldrig fått vänta.

Bubblare: Linköping, Leksand och Växjö. De senare trots tre SM-guld. Men de har bara spelat elva säsonger i högsta serien.

Glenn

Vem älskar Värmland mer än hemlandet? Vem kan inte ta en komplimang?
Vi tog hjälp av Linus Johansson för att hitta hemligheterna om spelarna i Färjestad.
– De går inte fem meter ifrån varandra, säger han om lagets ”bröder”.

MÅLVAKTER

Dominik Furch, 31
– En jättetrevlig och snäll kille. Han har sagt att han måste skriva ett flerårskontrakt nu eftersom han gett sin son padel-lektioner för fem år framöver.

Henrik Haukeland, 26
– Han påstår att det norska julbordet är bättre än det svenska. Jag har ju själv bott i Norge, och det finns inget gott på deras julbord. Men Haukeland anser att ribsen är bättre i Norge och därför tycker han att deras julbord är bättre.

BACKAR

Anton Berglund, 19
– Han har faktiskt ett civilt jobb utanför hockeyn och därför är det imponerande hur han lyckas kombinera det med spel i J20 och träningar och match med a-laget. Det hyllar jag honom för.

Adam Ginning, 21
– Han är otroligt bra på att sjunga låten ”Mellan han och hon”. På riktigt. Det är en väldigt fin upplevelse när han stämmer upp.

Mattias Göransson, 26
– Han tar inte så jättemycket plats, men det känns som att många Karlstadbor, de som är uppväxta i staden, pikar och hånar honom eftersom han är från Grums.

Albert Johansson, 20
– En liten miniatyr av svenske rapparen Greekazo. Han kan varje låt och älskar att både sjunga och rappa med.

Joel Nyström, 19
– Han är fantastiskt talangfull på isen, men kan inte ta en komplimang eller beröm. Man kan säga att han slår en snygg passning, eller gjort något annat bra, och han svarar, typ: ”Nej, nej…” Då blir han generad.

Jesse Virtanen, 30
– Kanske den finländaren som har mer kärlek till Karlstad och Färjestad än vad han har till sitt eget hemland. Han trivs otroligt bra här, verkar det som.

Jens Westin, 32
– Både en människa och hockeyspelare som aldrig har klagat på någonting. Den ultimata lagkamraten. Jag har aldrig hört honom klaga på domaren, eller på något annat, utan han bara kör på och tar nästa byte.

Mikael Wikstrand, 28
– En hockeyspelare och hästägare med stort travintresse. Han älskar sin El Presidente Sox.

FORWARDS

Jacob de la Rose, 26
– Jacob, eller ”Tommy” som han kallas, är en lugn, snäll och go kille. Men han har också en ilsken sida och det kan brinna till. Varför han kallas för ”Tommy”? Nä, den anledningen kan jag inte gå in på.

Victor Ejdsell, 26
– Han är nog den personen som varit på flest husvisningar i hela Sverige. Jag vet inte om han är kräsen, men huspriserna har ju stigit enormt även i Karlstad och han vill väl inte köpa vad som helst.

Carl Jakobsson, 21
– Visbysonen som helt tappat sin gotländska. Den har försvunnit mer och mer. Men annars en lugn person som gillar att spela golf.

Linus Johansson, 29
– Jag har sagt två meningar om lagkamraterna och kanske borde säga 17 meningar om mig själv. ”En fantastisk lagkamrat…” Nä, men jag kallas ”Munken”. Vi diskuterade religion i laget en gång, jag hade lite input, och sedan blev jag kallad ”Munken”.

Martin Johansson, 34
– Det är riktigt svårt att förstå vad han säger. Och han är förmodligen också den som tillbringat mest tid i massagerummet i Färjestads historia. Han börjar ju bli till åren så han behöver kanske det.

Oscar Lawner, 20
– En av de hetsigare killarna under träning. Det är full fart, väldigt intensiv och explosiv både med klubban och på skridskorna.

Michael Lindqvist, 27
– Han pratar väldigt mycket. Munnen går i ett. Visst, det kan komma ut vettiga saker, men han surrar om allt möjligt och man hör hans röst överallt.

Marcus Nilsson, 30
– Han går inte fem meter från Nygård. En liten svans till honom, kan man säga. De är väldigt bra kompisar.

Joakim Nygård, 28
– Det är faktiskt samma där. Han går gärna inte utan ”Lilliz”. De är som bröder och hänger med varandra jämt.

Gustav Rydahl
– Han är lagets kärnkraftverk. Stor, stark, snabb och aggressiv. Han är annars lugn och social – tar inte jättemycket plats.

Daniel Viksten
– Han har självdiagnostiserats med en lågintensiv personlighet. En riktig mysgubbe. Han har brusat upp någon enstaka gång, men det är inte ofta.

Pontus Widerström
– En göteborgare som älskar Göteborg. Och han älskar låten ”Snart skiner Poseidon”. Han lyssnar också på Björn Rosenström och många av de äldre svenska låtarna.

Per Åslund
– En evighetsmaskin som bara går och går. Extremt vältränad och han känns betydligt yngre i kroppen än vad han är.

Dansko Wikegård har samma uppfattning som oss ”medgångs-supportrar” gällande Pennan och Wikstrand. Är även inne på brist på kravställning.

Aj, vad vi har tappat i respekt

Ord och inga visor från Wikegård. Tråkigt nog måste jag ju instämma i det han säger vilket såklart gör ont i FBK-hjärtat.

7 days later
5 days later

JimmyR Ja, bara fingret läkt så kommer han bli lika dominant som han var före skadan... xD

Orsaken på kaptenen va alltså ett finger nu,….hette det inte personliga skäl för ett tag sen? Fastnat med fingret nånstans på ett personligt ställe🙈🙈