Fredde
Färjestad får tillbaka stjärnbacken Jesse Virtanen och är tillbaka där de brukar vara.
Som en lika given som stark guldkandidat.
Klubben som har en överlägsen förmåga att vara ett evigt topplag.
Ingen annan förening har den organisationen och styrkan.
Visst har det svajat några säsonger, men Färjestad är det enda lag tillsammans med Brynäs som varit med sedan SHL-starten 1975/76. Men medan Brynäs kvalat ett flertal gånger har värmlänningarna aldrig varit i närheten av att åka ur.
Enda gången de var illa ute var säsongen 1993/94, då de två sista lagen åkte ner i allsvenskan efter jul. Men där gick man lätt vidare till den allsvenska finalen, där man krossade Boden i tre raka matcher (7–3, 6–0, 6–2).
Pulsen hann knappt stiga hos fansen.
Men sedan dess, på 26 hela säsonger, har Färjestad varit som sämst sjua i grundserien och aldrig missat ett slutspel. Och arton av de 26 säsongerna har man varit topp fyra.
Ingen annan SHL-klubb är i närheten av ett liknande facit.
Men det går heller inte att blunda för att Färjestad haft svårt att vara bäst när det gäller de senaste åren.
Sedan SM-guldet 2011 har de bara tagit sig till final en enda gång och den gången, 2013/14, halkade man dit på ett bananskal. I finalen mot Skellefteå blev värmlänningarna fullkomligt krossade i fyra raka matcher och en total målskillnad på 3–20.
Kanske den bästa
Så färjestadsfansen lider av abstinens just nu.
Guldabstinens.
Nu har Färjestad en backsida som är en av de absolut bästa i SHL. Kanske den bästa.
Framåt finns massor av talang och utvecklingspotential i många unga spelare. Och tränarna med Johan Pennerborn, Gereon Dahlgren och Peter Popovic kan knappast bli bättre och mer samspelt.
Och jag både tror och hoppas att det löser sig med Per Åslund till slut och att han blir kvar i klubben. Han är en kulturbärare och gjorde sin poängmässigt bästa säsong i vintras, vilket gjorde att han steg några lönegrader inför den kommande. Men det borde inte vara omöjligt att lösa och jag har svårt att se honom spela någon annanstans.
SHL är vinnaren
Slutsatsen är ändå att Färjestad kommer att vara ett absolut topplag i vinter också, precis som man varit de två senaste säsongerna då man slutat etta och tvåa.
Men.
Konkurrensen är mördande.
Det är uppenbart att coronapandemin påverkat ekonomin även i SHL, men inte lika mycket som andra klubbar i de största ligorna i Europa.
Det har gjort SHL till en vinnare.
De kan konkurrera om större namn än vanligt och backen Jesse Virtanen tillhör naturligtvis den kategorin. Han var strålande de två säsonger han redan spelat i Karlstad och en av SHL:s topp tre-backar.
Men det är fler klubbar som värvat stornamn.
Jag hade ju Växjö som guldfavorit i min senaste rankning. Även om det var ett tag sedan ser de ännu starkare nu när de landat amerikanen Jack Drury till ett redan starkt lag med tunga hemvändare som Robert Rosén och backen Joel Persson.
Och HV71 som fick klart med Lias Andersson häromdagen.
Eller Luleå som varit SHL:s bästa och jämnaste lag sett över de två senaste säsongerna.
Då har jag inte ens nämnt lag som Frölunda, Djurgården, Örebro och storsatsande Linköping.
Alla med ambitionen – och trupper – att vara ett topplag.
Det talar för Färjestad
Nej, SHL har nog aldrig varit så svårtippat som inför nästa säsong.
Det är nästan galet jämnt mellan de potentiella topplagen och den listan är redan uppe i sju, åtta klubbar.
Det som talar för Färjestad är inte bara att de räknas till den kategorin.
De har något som de flesta saknar.
En tradition, en historia och en organisation som är van att leverera och där målsättningen alltid är att ta SM-guld.
Allt annat är ett misslyckande.
En klubb där vinnarkulturen sitter i väggarna och det är verkligen bokstavligt i ett omklädningsrum som ramas in av fler bilder av guldfirande än något annat.
Nej, det känns som den här SHL-säsongen kan bli något extra.
Ett lyft med alla hemvändare och tunga värvningar.
Garanterat den bästa på väldigt, väldigt länge.