Mellan löven på det som snart är midsommargrönska skymtar ett stängt Löfbergs Arena, på andra sidan älven.
Det som inte längre är Alexander Johanssons arbetsplats.
I maj fick 30-åringen det överraskande beskedet att han kickas av Färjestad, med två år kvar på kontraktet. Nyligen köpte FBK ut sin förre lagkapten. Karriären fortsätter troligen i Tyskland.
Nu talar Alexander ut i NWT:
– Besviken? Absolut. Klart man är otroligt besviken.
Alexander, hans fru och två barn (tre och ett år) har sedan en tid flyttat ner till sommarstugan nära Båstad. Boendet i Karlstad är till salu. När NWT träffar honom över en kopp kaffe på ett café vid Klarälvens strand är han hemma på snabbvisit.
– Barnen ska vara med på förskolans sommaravslutning.
Beredd kliva ner
Spelare brukar prata om “no hard feelings” när de lämnar en klubb. Men detta avsked är inte fyllt med kärlek...
Det var på ett möte efter säsongen som Alexander fick beskedet att det inte fanns plats bland nio forwards för honom.
– Det köpte jag. Jag sa att jag var redo att börja långt ner i laget och slåss om en plats. Inga problem. Jag har inget emot att spela i fjärdelinan eller vara uppsatt som 13:e forward. Där är jag helt prestigelös. Jag vill bara vinna och får jag bara vara frisk får jag spela. Det var jag övertygad om.
Sedan tänkte han inte mer på saken.
– Jag fick inga indikationer på vad som var på gång. Vi gick på ledighet tio dagar. Sedan återsamlades vi och gick igenom försäsongsupplägget. Efteråt åkte jag och några lagkompisar och spelade padeltennis. Då ringde Thomas Rhodin och kallade mig till ett möte. Där fick jag veta att Färjestad ansåg sig ha 14 forwards som är bättre än jag.
Hur tog du det beskedet?
– Det kom som en kalldusch. Jag var ju inställd på att träna på under sommaren och sedan konkurrera om en plats. Jag hade ju två år kvar på kontraktet och hade inte fått indikationer på något annat. Självklart blev jag otroligt besviken. Man vill ju känna uppskattning för det man gör.
Stor besvikelse
Alexander har haft två skadefyllda säsonger men i november opererades diskbråcket.
– Prognosen var god och rehaben gick snabbare än väntat. Jag var tillbaka i spel i slutspelet och kände mig fräsch igen, även om tuffa slutspelsmatcher inte är den optimala återkomsten. Men jag kunde hjälpa laget och är stolt över mig själv. Det var en tuff vinter, mentalt.
Det kan alltså inte vara tvivel på din fysiska status som utlöste avskedet?
– Nej, jag är helt fräsch igen. Jag såg fram emot en bra sommarträning med möjlighet att komma tillbaka till det spel jag hade före skadan.
Månaden före operationen fråntogs han sitt kapten-C.
– Det var också en stor besvikelse, men har de gett mig ett C har de rätt att plocka bort det också. Förklaringen var att de ville att jag skulle hitta mitt spel igen.
Kan allt det här bero på att FBK upplevde dig som för frispråkig, eller ligger det annat bakom?
– Det tror jag väl inte men det är fritt fram för spekulationer, absolut. Jag är 80-talist och kommer från en lite annan skola än dagens generation hockeykillar. Åsikter är bra, det för utvecklingen framåt. Sedan har chefen alltid sista ordet.
Sökte glädjen
I början av juni köpte så FBK ut Alexander från kontraktet.
Är du nöjd med avtalet?
– Det var olika bud, fram och tillbaka. Till slut kände jag att jag var tvungen att komma bort från det som höll mig fast i FBK. Det var mitt kontrakt. Jag vill gå vidare, hitta nya möjligheter och energikällor. Jag vill känna glädje varje dag jag kommer till ishallen. Jag kände det inte så här. Nu är jag nöjd.
Alexander medger:
– Vissa stunder tappade jag lusten för hockeyn när jag funderade över vilken bransch det här är. Man kunde ju syssla med något annat, mer givande. Men det vänder snabbt igen när man inser hur kul det är när kroppen är hel och man lyckas.
För familjen var det inte helt enkelt att ryckas upp.
– Det här jobbet är sjukt egoistiskt. Efter karriären har jag mycket att ge tillbaka till familjen och framförallt min fru. Då är det hennes tur att göra det hon vill och fortsätta jobbet som fastighetsmäklare. Då får jag stå tillbaka.
Svårt för sonen
Alexander har redan förberett sig för den dagen.
– Jag ska ta upp kurserna i ekonomi som jag läste innan vi fick barn.
Det har varit svårt att förklara för lille sonen Levi att familjen ska lämna Karlstad.
– Ja, och han har svårt för att förstå att Ture Varg inte är vår maskot nästa säsong. Han är Levis stora idol!
Just nu är Alexanders fru mammaledig. Barnen Levi, 3, och Juno, 1, är i perfekt ålder för att ta med utomlands.
– Det säger alla. Jag har erbjudanden från sex klubbar, i Sverige, Tyskland och Schweiz. Just nu känns utlandet som mest intressanta alternativet. Det vore en kul utmaning och ett härligt äventyr. Jag har ju spelat i Sverige hela mitt liv.
Nära kontrakt i Tyskland
Alexander förnekar inte att Tyskland är huvudspåret.
– Vi är inne i slutförhandlingarna nu så förhoppningsvis ska det snart vara klart.
Avskedet från FBK kunde ha varit mer kärleksfullt. Däremot kommer Alexander att sakna Karlstad, alla vänner han fått här och alla supportrar.
– Jag ska inte säga att jag lämnar FBK med bitterhet, men väldigt besviken är jag. Däremot kommer jag att sakna grabbarna i laget, alla vänner jag fått utanför hockey och alla fans. Jag har fått fantastiskt stöd av dem. Många, många har pushat mig. Det är inte alls otänkbart att vi flyttar tillbaka till Karlstad efter min hockeykarriär. Det är en fantastisk stad.
Nu är målsättningen att nå tillbaka till samma slagkraft som för två år sedan, då Alexander var en av FBK:s bärande spelare i förstakedjan. En säsong som även belönades med debut i Tre Kronor.
– Jag tränar i privat regi nere i Halmstad, bland annat med NHL-spelaren Oscar Fantenberg.
