Vad är motsatsen till ett fall framåt? Det var min fundering efter matchen mot HV. Matchen mot Leksand var ett typiskt fall framåt. Laget var framåtlutat stora delar av matchen, men förlorade till följd av svagt försvarsspel, mindre bra målvakt och oförmågan att göra mål. Mot HV var laget bra under 10 minuter i mitten av första perioden. I övrigt var försvarsspelet fortsatt tveksamt och förmågan att skapa och sätta heta chanser begränsad. Räddningen var Max i mål. Nu är det svårt att jämföra prestationer mellan två matcher med olika motstånd. Man är inte bättre än vad motståndaren tillåter. Kanske var HV bättre än Leksand? Mot det talar emellertid tränare-Lindboms sågning av laget efter första perioden. Om FBK ska vara en faktor i kommande slutspel behöver man prestera betydligt bättre. FBK har fyra forwards med offensiva spetsegenskaper på SHL-nivå. Det är bara Nygård som lever upp till detta just nu. Som laget är komponerat krävs det att minst två av de övriga, Ejdsell, Tomasek och Nilsson, också levererar. Eller åtminstone skapar utrymme och förutsättningar för de med mindre offensiva färdigheter. Övriga behöver jobba kopiöst för att reducera tiden i egen zon. Lagets backsida tillhör den nedre halvan av SHL, de behöver all hjälp och lite till. Det blir också allt tydligare att motståndarna lärt sig att utnyttja detta genom att lägga in mängder av puckar framför mål. Förhoppningsvis kan man vinna några matcher nu så att självförtroendet höjs, särskilt på de ovan nämnda. Även om så skulle ske är jag ytterst tveksam till att laget räcker till i ett slutspel, men till detta kan vi återkomma närmare 15 februari.