Casper Känner lite samma. Kommer inte kunna hålla mig borta, men just nu är känslan mest tomhet och apati. Försöker fortfarande förstå mekanismerna som gör att ett serievinnande lag på elitnivå kommer ut på hemmaplan så avslaget, lojt och osynkat som om det vore en stapplig träningsmatch i augusti i en ishall för 500 pers.
Har de undermedvetet gått på myten om sig själva som bäst i Sverige, och det smugit sig in en kollektiv känsla att det skulle räcka med icke 100% insats? Tränar vi i för lågt tempo, med för låg intensitet? Var det fel gameplan? Har vi byggt laget fel för att kunna vinna i fysisk slutspelstrafik?
Upp till bevis, laget.
PS. Om man undantar den klappusla totalpissiga arbetsinsatsen: 50% utdelning som Rögle hade i period 2 är rätt bisarrt, och hade Tompas sologenombrottsstolpskott (tm) gått in kanske energin i ladan hade växt satan och en vändning kunde påbörjats. Well well.
