Intressant från Frögren i Expressen:
SHL HIGHLIGHTS MRMADHAWK SANNY LINDSTRÖM HOCKEYALLSVENSKAN NHL TRE KRONOR
”Vi slogs mot varandra, för vi ville bägge in i A-laget”
FÄRJESTAD BKPublicerad 11 mar 2021 kl 19.59
Jonas Frögren: "Tuffaste jag mött"
01:20
Foto: ADAM JOHANSSON
Foto: ADAM JOHANSSON
Foto: JAN WIRIDEN
Foto: JAN DÜSING
Foto: JONAS LJUNGDAHL / BILDBYRÅN
Foto: MATTIAS LUNDIN EXP / MATTIAS LUNDIN EXP
1 / 7
Jonas Frögren har spelat åtta SM-finaler och vunnit fyra guld.
2016 var han också Leksands ledargestalt när Modo mirakelbesegrades i kvalet till SHL.
I Expressens podcast Hockeypuls ger backjätten nu sin förklaring till varför varje klubb han representerade blev framgångsrik.
– Det är A och O, säger 40-åringen i podden.
Adam Johansson
Dela
Kopiera länk
Lyssna på Hockeypuls • Spotify • iPhone • Acast
Ingen back har spelat fler slutspelsmatcher (152) än Jonas Frögren.
När medaljerna delades ut var Jonas Frögren där.
Så enkelt var det bara.
Fyra guld – 2002, 2006, 2011 samt 2014 – och lika många silver återfinns i Frögrens troféskåp.
Framgångsfaktorerna är många och vissa så abstrakta att de är svåra att sätta ord på, men Frögren vill kasta ljus på framför allt en detalj som gjorde Färjestad, Skellefteå och sedermera Leksand till vinnarlag:
Träningskulturen.
– Det är A och O. Under Färjestads storhetstid, med Jörgen Jönsson i spetsen, var det ett krig varje dag och träning. Under smålagsspel och fem mot fem. Ingen ville förlora. Det födde framgång. Som man tränar spelar man. Precis så är det, säger Frögren som under karriären hittade en tävling i allt, som den säsong då han tacklingstävlades mot Sanny Lindström.
Varje träning var det så, säger du?
– Ja, det kunde smälla riktigt ordentligt ibland. De äldre killarna mot varandra, men även vi juniorer.
”Jag och Berglund slogs mot varandra”
Frögren, som valde Färjestads hockeygymnasium tack vare Harald Lückner (något han pratar om i podcasten), kom upp i FBK:s herrlag vid millennieskiftet.
Då hette ledarfigurerna Mathias Johansson, Radek Hamr, Roger Johansson, Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Pelle Prestberg och Greger Artursson.
För att nämna en handfull.
Deras närvaro och stjärnglans gjorde att de yngre förmågorna, som Frögren och jämnårige Christan Berglund och Rickard Wallin behövde höja sin träningsdos samt tävlingsinstinkt för att kunna hävda sig i A-lagsmiljön.
– Jag och Christian Berglund slogs mot varandra, för vi ville bägge in i A-laget, berättar Frögen som ändå tillägger:
– Men efter träningarna var det inget snack om att man var vänner, då var det kramar och glatt.
Det var ändå det som krävdes?
– Så var det. Det var väldigt tufft att slå sig in där och man ville visa att man räckte till.
Polarna Wallin, Berglund och Frögren vann SM-guld ihop 2011.
Foto: MATTIAS LUNDIN EXP / MATTIAS LUNDIN EXP
Mötet med ”Perra” blev starten på vändningen
Lärdomarna från Färjestads glansdagar på 00-talet skulle Frögren ta med sig till Skellefteå, som han vann SM-guld med 2014, (”ett av de bästa lagen i Elitseriens historia”) och till det Leksandslag som han avslutade karriären i 2016.
Frögren berättar att Leksands mirakelsäsong 15/16 tog sin början efter tränarbytet då ”Perra” Johnsson tog över rodret efter Sjur Robert Nilsen.
– ”Perra” är en underbar människa och jag minns första gången han träffade laget. Då klev han in med flanellskjorta och fritidsbyxor. Jaktkniven var nog med också. Han är skön på det viset, för han är sig själv. Och då köper du honom som lag, i stället för att han skulle komma in med kostym, säger Frögen med ett skratt.
Det där mötet, under hösten 2015, skulle bli vitalt för klättringen.
Leksand gick från botten i Hockeyallsvenskan till SHL.
– Det första Perra sa var: ”Jaha, hur ska vi vända det här och vad behöver ni hjälp med?”. Jag har spelat i många år, men den här gruppen var speciell. Allt kändes bra, redan under sommaren, och att vi gick dåligt under hösten var ologiskt för mig. Där märker man hur mycket det mentala spelet spelar roll.
– Vi fick några förluster tidigt på säsongen och det satt sig i huvudet. Vi blev rädda att förlora. Det blev en ond spiral av allt. Vi var en bra grupp och hade skitkul ihop men vi var alldeles för snälla och ärliga mot varandra på träning. Redan under första träningen med ”Perra”, Sigge Svensson och Gereon Dahlgren var det en djävulsk skillnad.
Hur förändrar man ett sådant beteende?
– Det går inte bara att prata om, utan du måste göra det. När en ny ledarstab kommer in börjar alla spelare på noll dessutom, och då vill man visa vad man går för.
Kände du själv att du gick i bräschen med tanke på din spelstil och din erfarenhet?
– Det vet jag inte... Det var jättemånga, jag skulle säga att alla gjorde det ihop från den första dagen. Sedan var jag äldst och kapten, så jag kände att jag skulle slänga mig lite extra även på träning.
