Ejdsell skriver numer krönikor i NWT, här är den senaste.
Han har växt enormt i mina ögon. Att han bedyrar sin villkorslösa kärlek för klubben framkallar nästan tårar hos en gammal FBK-supporter. Skönt att allt gammalt groll är glömt. Cred även till PJ och Totto som gjorde ett riktigt bra jobb i rekryteringen.
"Vi ligger just nu i toppen av tabellen och jag tycker det är roligare än någonsin att gå till jobbet. Mer än halva serien är spelad och vi har kommit ihop som ett lag, både på och utanför isen.
Vi vet exakt vad vi är bra på och vad vi måste jobba ytterligare med. Jag är ruggigt taggad inför sista delen av säsongen.
Klart att det är kul att få toppa målligan i SHL också. Det har jag aldrig gjort tidigare och förhoppningsvis är det inte sista gången. Jag trivs otroligt bra med min omgivning Per Åslund och Linus Johansson. Hockey är ett lagarbete och det är förstås mycket tack vare "Åsa" och Linus att jag fått så bra utdelning.
Ganska ofta kommer det över mig faktiskt, känslan av tacksamhet att jag får jobba med det jag alltid drömt om. Att jag får jobba med min hobby.
Det var först under mitt första år i Hockeyallsvenskan för tre år sedan som jag förstod att det här kommer att kunna bli mitt jobb, på heltid, om jag fortsätter kämpa. Att jag dessutom får spela i klubben jag själv satt på läktaren och hejade på som barn är härligt.
Tänka sig att Färjestadströjan som jag fick i julklapp när jag var liten nu är den kostym jag bär på jobbet! Det här är verkligen ingenting jag tar för givet, men något jag är väldigt stolt över.
Färjestad kommer att göra allt för att vinna hem dig Victor
När min agent ringde mig i början på 2019 och sa att "Färjestad kommer att göra allt för att vinna hem dig Victor, de kommer inte att ge sig den här gången" kändes det minst sagt overkligt. Tiden gick och jag snackade lite då och då med Peter Jakobsson, men försökte hålla det lågt. Jag har alltid varit en sådan som vill slutföra en säsong innan jag påbörjar nästa.
Men så en dag ringer min agent Tommy:
- Tjena Victor, jo det är såhär att Peter och Thomas sitter på ett flyg på väg till Chicago för att dom vill träffa dig, kolla på dig och se hur ni har det där borta.
Jag tänkte direkt: Slutspelet ska strax börja i Sverige och de har tagit sig tid för att åka hit, för att hämta hem mig?
Så här i efterhand var det smart gjort av dem, för med handen på hjärtat så var det nog då som jag kände att komma hem och spela för FBK igen är det jag vill göra, även om jag försökte spela svår i några månader till.
Jag hade precis spelat match ”hemma” i Rockford och jag visste att Peter Jakobsson och Thomas Rhodin väntade på mig efteråt. Vi skulle ut och käka middag och det var väl egentligen ganska uppenbart varför. De ville att jag skulle signa för Färjestad.
Vart fan har vi kommit?
Det var lite kul att Peter och Thomas endast spenderade en halv dag i Rockford och det första som sägs när vi ses är ”vart fan har vi kommit”? Ja, precis så känner jag med och jag har bott här i nästan en och en halv säsong, svarade jag.
Mötet gick bra. Peter är en bra säljare, lade alla korten på bordet direkt och visade verkligen att Färjestad ville ha mig. Så nu var det bara upp till mig. Tiden gick och säsongen tog slut i USA. Det var dags att försöka bestämma mig för vart jag skulle ta vägen.
Inte ett helt lätt beslut.
Det är många tankar och känslor som hinner gå genom kroppen när man ska signa nytt och det blir en del sömnlösa nätter. Att dra från USA skulle i ärlighetens namn ses som lite av att ”ge upp” drömmen där borta på andra sidan. Men någonstans kände jag att det var så rätt att komma tillbaka till Karlstad, att få komma hem.
Jag kände någonstans att jag behövde landa efter en säsong där jag inte fick spelet att stämma. Det var en tuff säsong både på och utanför isen. Jag tror inte att alla hockeyspelare är så, men för mig är omgivningen och mitt privatliv väldigt viktigt för att jag ska kunna prestera på plan, det går liksom hand i hand.
Det var många gånger jag satt och kollade Färjestads matcher från den lilla hålan i USA, långt från familj och vänner och drömde mig hem. Stämningen i Löfbergs en lördagsmatch med familj och vänner som kan sitta på läktaren finns det inte mycket som slår. Och därför kändes Färjestad och att komma hem, så jävla rätt.
Något jag alltid lovat mig själv, är att följa magkänslan och det visade sig att den hade rätt den här gången också.
Nu kör vi mot den här säsongens upplopp!"
