Dansko det var en uppiggande läsning.

    Dansko stämmer det Sanny skriver. Bara ta nya tag och leverera bättre efter uppehållet.

      Tips. Slå på Hockeylabbet, de ska granska FBK strax.

        JimmyR Sammanfattning.
        FBK behöver få bukt med utgångarna ut ur egen zon. Sluta chippa ut pucken utan istället spela den ut ur zonen så man kan nyttja sina skickliga forwards.

        Alla i studion överens om att kan man hantera detta så kommer FBK bli farliga.

        FBK hittills:

        Dump out% = Rank 13:e
        Lyckade kontrollerade utgångar = Rank 13:e
        Lyckad % (når mittzon med kontroll) = Rank 12:e
        Lyckad % (når anfallszon med puck) = Rank 12:e

        Sjo87 Har funderat på om det kan bero på att vi är lite väl "kontringskåta"? Kändes i Örebromatchen som forwards satte av i full fart så fort backen fick pucken vilket gör att vi får ett jäkligt långt lag och backarna behöver slå väldigt chansartade passningar under press. Så många av backarnas "indianare" kanske beror på att dom helt enkelt inte har några andra alternativ för att forwards är redan borta?

        Reves Ja både och. Blir ju en ond cirkel det där (vilket dom också sa i Hockeylabbet) att man hamnar under press och inte orkar göra annat än att chippa ut/lägga icing, vilket gör att motståndarna kan börja om. Men för att man inte ska behöva göra det behövs ju ett tydligt blad att lägga pucken på. Jag tycker också att forwards är för kåta på att sticka iväg bara, vilket ibland såklart försvårar ett första pass. Färjestad borde kunna äga puck mycket mer och ta sig genom mittzonen kontrollerat och vidare in i anfallszon mer än vad man gör. Jag kan förstå om typ Timrå eller Oskarshamn kör på dumpa och jaga-hockeyn, men det borde inte FBK behöva.

        Sjo87

        Om det är så att forwards drar iväg för snabbt så måste det ju vara för att de fått direktiv om det. Antar att de inte spelar lite som de själva vill där ute, och då blir ju frågan varför man inte adresserat detta än? Eller har man det, men inte lyckats hitta ett bättre sätt att ta sig ur zonen?
        Det finns så extremt många frågetecken kring hur laget "valt" att spela de senaste säsongerna, och när man pratat om att man ska rätta till brister så lyckas man på något vis bara förvärra problemen.

        Finns det något som man pratat om att man ska förbättra, som faktiskt blivit bättre och inte sämre från föregående säsonger? Jag kommer inte på något.

        Under Som de sa i hockeylabbet så har puckhanteringen varit grundorsaken till Färjestads problem i flera år. Man har dumpat ut pucken ur egen zon alldeles för mycket istället för att komma ur egen zon kontrollerat. De sa även att Färjestad har såpass skickliga spelare att de ska klara av att komma ur zon kontrollerat. Löser man det så blir man ett lag att räkna med.

        Jag är uppriktigt sagt orolig för hur Färjestad ska kunna lösa det här problemet när man behåller Pennerborn som head coach. Att man har problem med puckhanteringen är inget nytt fenomen som plötsligt dykt upp under den här säsongen utan det problemet har funnits i flera säsonger med Pennerborn som head coach så den processen borde Pennerborn redan löst vid det här laget.

        Vad talar för att Pennerborn helt plötsligt löser problemet under detta uppehåll när han inte klarat av det på flera säsonger?

        Tichonov ingenting talar för det. Dessutom har ju puckhanteringen, enligt Hockeylabbet, till och med blivit sämre i år. Hade det förbättrats i år hade det så klart varit logiskt att ha lite tålamod för den processen, men så är tyvärr inte fallet. Personligen har jag tyckt det här med att dumpa pucken ur egen zon har varit väldigt, väldigt påtagligt i år. Jag trodde inledningsvis att det var någon form av spelidé för att förenkla spelet i egen zon i och med tjatet om att spela tråkig hockey osv, men det har blivit tydligt att det inte är hållbart. Skulle vara intressant att höra lite mer konkret hur de ser på siffrorna och hur de jobbar med det.

        För övrigt nämnde de att laget har alla förutsättningar för att spela sig ur egen zon mycket bättre med tanke på spelarmaterialet. De nämnde även att det är viktigare att lösa det här problemet istället för att ta in någon defensiv backklippa.

        janne jag tror tyvärr det varit en spelidé, för Pennan sa ju att man skulle spela tråkigare och dumpa i pressade lägen.

        janne Skulle vara intressant att höra lite mer konkret hur de ser på siffrorna och hur de jobbar med det.

        Ja. JA! Och jag keep tjating about this, och det är nog dags att höra av sig till lokalpressen, för ingen journalist ställer de frågorna till FBK.

        Det handlar inte om sparka hit, sparka dit för att vi ligger 9:a just nu med en topp-3-budget - det är fakta att underliggande siffror sett lite sådär ut i flera år, men nu är det riktigt illa. Det handlar inte om en puck i stolpen här, eller missade PP-chanser där. Det är grundläggande systemfel, som bidrar till att spelet inte KAN lyfta och att vi inte KAN vinna matcher (om inte de där 2-3 elitspelarna vi har kör magiska trick).

        Och hur kan det vara ok att låta den trenden fortsätta, alternativt (vilket kanske är värre) inte ha koll på den alls?

        fox_88

        Just så. Har ju pratats i flertalet intervjuer att man ska spela ”enklare, och chippa ut puckar istället för att spela fast sig”.
        Så tyvärr är nog det enligt planen.
        Det blir väl bara än mer påtagligt när motståndarna för längesedan insett detta, sätter tokpress på våra backar, vilket leder till skvättande med puckar och långa perioder i egen zon som resultat.

        Det som skaver är ju att vi, på pappret, ska ha spelskickliga backar som bör klara av att spela sig ur en press bättre än de gör.

        https://www.vf.se/2021/11/13/ekberg-jag-erkanner-jag-gillar-johan-pennerborn/

        "Men kliv ner från din PK-häst och skydda Pennerborn, skriv nu att de måste sparka honom!!!”

        Ungefär så har tonen varit i sms, direktmeddelanden på sociala medier och i min mejlkorg de senaste veckorna.

        Idrotten är ingenting utan de som bryr sig, året vi tvingades uppleva inför i princip tomma läktare var om inte annat beviset för betydelsen ni har.

        Idrott ska underhålla, idrott ska skapa gemenskap – och idrott ska skapa känslor.

        Jag vet själv hur förluster för mina favoritlag fysiskt gör ont, hur de lämnar en känsla av obehag som hänger kvar i kroppen även fast jag försöker tänka på annat och sysselsätta mig med nya aktiviteter.

        Det är insatsen vi alla går in med i vårt supporterskap, och det är även en stor del till att vi lätt blir irrationella i våra analyser.

        När ens lag förlorar blir man inte bara besviken på själva förlusten, en ilska föds även lätt mot de som fått en att må så kasst som man gör.

        Och just nu är det jobbigt för många av er.

        Degerfors har tre matcher på sig för att ta sig upp från kvalplatsen, annars väntar en ångestfylld luciavecka där två matcher avgör klubbens allsvenska existens.

        Få röster höjs dock för att ett tränarbyte där måste till, prestationen sammanlagt över säsongen är ju ungefär vad många av er förväntat er.

        Annorlunda är läget i Karlstad, annan är verkligheten i det lag som engagerar överlägset flest av er läsare.

        ”Ställ Pennerborn mot väggen nu! Eller vågar du inte? Nu måste ju även du, som älskar honom, se att det inte håller...”, skrev en annan besviken supporter.

        En av de absolut svåraste delarna med vårt jobb som sportjournalister är avvägningen mellan kritik – och kontakt.

        Ni läsare vill ha nyheter, de får vi inte utan bra relationer.Men samtidigt är det lätt att se svårigheten att ena dagen kritisera någon – nästa dag försöka få den att ge en information, eller för den sakens skull bara svara på frågor i en intervju.

        Vissa av de idrottsprofiler vi jobbar mot klarar av att skilja sak från person, andra har stått och skrikit mig rakt i ansiktet för de tycker kritiken de fått inte varit berättigad – och sedan varit omöjliga att hantera en lång tid framöver.

        Jag har grubblat mycket de senaste veckorna.

        Grubbleriämnet är inget nytt, men det har aktualiserats i takt med att Färjestads resultat blivit sämre – och allt fler av er har skickat de där meddelandena om att jag nu MÅSTE kräva Pennerborns avgång.

        För delvis har ni ju rätt i era farhågor: För även om älska nog är ett starkt ord, så ja – jag gillar Johan Pennerborn.

        Jag erkänner.

        I början av sommaren 2020 blev jag förvånad när det stod hans namn på skärmen när mobilen började vibrera. Men det var egentligen inte mig han ville prata med, han ville ha numret till VF-fotograf Håkan Strandman som då precis gått i pension.

        Pennerborn ville ringa och tacka för gott samarbete, och önska en trevlig tid som pensionär.

        När före detta kollega Hedlund slutade som sportjournalist på VF ägnade Pennerborn så mycket tid på presskonferensen att tacka och hylla honom att Peter Andersson, som satt bredvid sa, till sist utbrast på sitt Närkemål:

        ”Vill du låna pengar av honom eller?”

        Johan Pennerborn hade inte behövt säga de orden. Han hade inte behövt jaga rätt på Strandmans nummer, men han ville göra det – han tog sig tid att göra det.

        Lyssnar ni runt med folk som lärt känna honom under åren i Sunne, Grums och Färjestad är jag övertygad att det finns gamla spelare som ifrågasätter hans coachning och taktiska förmåga – men jag har svårt att tro att ni hittar en enda som inte tycker han är en innerligt sympatisk människa.

        Därmed tillbaka till mitt grubbleri: Har jag svårare att tycka att Färjestad ska byta tränare eftersom jag tycker Johan Pennerborn är en trevlig prick?

        Ja, så är det såklart.

        Men jag är nästan mer rädd att jag haft svårare att hålla två bollar i luften om han varit otrevlig och osympatisk, att jag då i ett tidigare skede tyckt att han borde bytas ut bara för att jag själv skulle slippa handskas med en skitstövel flera gånger i veckan.

        För tack och lov går den här tvekan kring ett "han måste sparkas-ställningstagande” hand i handsken med min grundmurade inställning att tränarbyten sker för ofta. Att tålamod genom svåra tider är en nyckel till väldigt många idrottsframgångar därefter.

        Men rättvis och sanningsenlig är rättesnörena jag har som ledord i mina krönikor, det jag hela tiden försöker ha i bakhuvudet i alla analyser.

        Hör jag att Johan Pennerborn tappat spelarnas förtroende samtidigt som resultaten inte förbättras, då finns givetvis bara ett val för Färjestad.

        För det är till er VF-läsare jag har min främsta lojalitet, att nära ert innerliga idrottsintresse är min arbetsuppgift.

        Blir läget skarpt kring Pennerborn, eller någon annan tränare för den delen som jag tycker är en hyvens människa, då lovar jag att göra det jag själv vill att de idrottare jag kritiserar ska klara av: Skilja sak från person.

        Men jag skulle dagen efter ringa upp honom, tacka för ett gott samarbete – och önska lycka till framöver."


        Det är ganska så talande att Ekberg här på ett sätt "förstår" kritiken samtidigt som han å andra sidan inte tycks ha förstått den överhuvudtaget.

        Jag skiter i ATT han gillar Pennerborn som människa - det är knappast mitt problem vem han gillar och inte. Däremot kräver jag ju att han, som journalist på en tidning jag betalar för att få läsa, klarar av att hålla sitt "gillande" privat och håller sig någorlunda objektiv när det kommer till arbetet.

        Om något så är det ju väldigt talande att han i artikeln pratar om att det "...säkert finns spelare i X som ifrågasätter hans coachning och taktiska förmåga..." men inte berör dessa eventuella brister alls när det kommer till nuvarande lags oerhörda problem i flera olika delar av spelet - problem som funnits i flera år - och mångas, inte bara supportrars, önskan om ett tränarbyte.
        Istället blir det, återigen, en hyllningsartikel till MÄNNISKAN Pennerborn. Men som betalande läsare (och FBK-supporter) är jag inte särskilt intresserad av MÄNNISKAN utan av TRÄNAREN - och om honom får jag aldrig veta ett dugg egentligen - annat än att han är en sådan fantastisk MÄNNISKA alltså.

        Jag kan respektera att någon har en annan åsikt än jag själv OM den också kan argumentera för VARFÖR den har det. Men de ständiga försvarsflosklerna som kommer fram när man talar om Pennerborn retar mig bara. Det påminner bara alltför mycket om när tjejer i ens närhet under ungdomen försökte para ihop en med någon av deras kompisar med argumentet att "hon är ju jättesnäll". Skitbra och så - men en relation kräver mer än bara vänlighet. Detsamma måste väl ändå gälla en tränare på högsta nationella nivå inom elitidrotten.

        thunderstorm Lyssnar ni runt med folk som lärt känna honom under åren i Sunne, Grums och Färjestad är jag övertygad att det finns gamla spelare som ifrågasätter hans coachning och taktiska förmåga – men jag har svårt att tro att ni hittar en enda som inte tycker han är en innerligt sympatisk människa.

        Att vara head coach för Färjestad i SHL är ingen social verksamhet. Det spelar ingen roll hur sympatisk och snäll man är som människa så måste hockeykunnadet (det viktigaste) vara på elitnivå för att träna ett elitlag av Färjestads dignitet.

        Som sportjournalist måste Johan Ekberg kunna skilja på sak och person och det erkänner Ekberg att han inte kan eftersom Pennerborn är en trevlig prick.

        thunderstorm Lyssnar ni runt med folk som lärt känna honom under åren i Sunne, Grums och Färjestad är jag övertygad att det finns gamla spelare som ifrågasätter hans coachning och taktiska förmåga – men jag har svårt att tro att ni hittar en enda som inte tycker han är en innerligt sympatisk människa.

        ...

          JimmyR

          Wennerholm: Känns som Pennerborn har nio liv

          Färjestad väljer att sparka sportchefen Peter Jakobsson efter den usla starten.
          Och tränaren Johan Pennerborn klarar sig.
          Än en gång.
          Det känns som han har nio liv.

          Ja, det var väl ingen överraskning att något skulle hända i Färjestad under landslagsuppehållet.
          Jag har egentligen varit förvånad att det dröjt så länge, men tanke på hur klubben agerat i liknande lägen tidigare år.
          Då talar vi inte ens kris.
          Då talar vi att leva upp till förväntningarna, vara ett evigt topplag och slåss om SM-guldet varje år.
          Den här vintern skulle ju SM-guldet ”hem” igen, efter en rekordlång väntan.
          Senast värmlänningarna vann var 2011 och så lång tid som nu har det aldrig gått mellan SM-guldet sedan det första 1981.
          Men att Peter Jakobsson skulle få gå?
          Det såg jag inte komma.
          Samme Jakobsson som hyllades stort under sommaren, då han värvade hem i stort sett varenda stjärna som lämnat klubben de senaste säsongerna.
          Men det går fort i hockey.

          Inte mycket som fungerat
          Färjestads miljonbygge har havererat så här långt, ett sjunkande skepp där målen rasat in bakom de läckande målvakterna Henrik Haukeland och panikvärvade Dominik Furch.
          Bara de tre bottenlagen Brynäs, Djurgården och Timrå har släppt in fler mål så här långt.
          Det är inte mycket som fungerat.
          Färjestad ligger på en niondeplats efter 17 spelade matcher och med bara två poäng ner till Linköping under det nedre slutspelsstrecket.
          Den offensiva kraften har inte kunnat kompensera för bristerna bakåt och lagets specialuppställningar i numerära över- och underlägen har inte levererat.
          Färjestad är näst sist i SHL:s powerplay-statistik och tra från slutet i boxplay.
          Men tränaren Johan Pennerborn verkar ha både spelare och ledning bakom sig, trots att de defensiva bristerna och insläppta mål varit högt under alla hans år i klubben.
          Jag har sagt det tidigare:
          Jag gillar Pennerborns offensiva tänk och kan förlika mig att det trillar in fler mål än genomsnittet, om det kompenseras med ännu fler framåt.
          Men så har inte varit fallet så här långt.
          Nu är inte Pennerborn ensam där i båset, utan de assisterande tränarna Thomas Rhodin och Pelle Prestberg har också ett stort ansvar.
          Men det var väl ingen som fokuserade på de assisterande tränarna Peter Popovic och Gereon Dahlgren i fjol heller, förrän de plötsligt fick sparken med bara tre matcher kvar av grundserien.
          En väldigt ovanlig åtgärd, då det nästan alltid är huvudtränaren som får gå i de lägena.
          Men Pennerborn överlevde den gången också.
          Han har uppenbarligen kvaliteter som ledningen uppskattar.
          Nu kallas Rickard Wallin in - som sportdirektör.
          Det har gått inflation i vad man kan kalla en sportchef numera och sportdirektör är väl egentligen samma namn. 
          Men det låter väl lite flashigare kanske.

          ​​​​​​​​​​​​​​​ Axelsson: ”Han är SHL:s fegaste spelare”
          
Drömjobb för Wallin
          Färjestad rekryterar än en gång inom ”La Famiglia”, som klubben kallas för att de ogärna tar in tränare eller ledare utifrån.
          Och de gånger de gör det, brukar de tränarna få sparken ganska omgående.
          Rickard Wallin har suttit i Färjestads styrelse och har naturligtvis koll på allt som sker i klubben och med den sportsliga verksamheten.
          Rickard Wallin som var lagkapten när Färjestad tog sitt senaste SM-guld 2011 och var den senaste i klubben som lyfte bucklan.
          Det har alltid varit ordning på Wallin.
          Nu ska han få ordning på Färjestad också.
          Det är faktiskt rena drömjobbet.
          Det räcker med att titta i laguppställningen och se statistiken i numerära över- och underlägen för att förstå att allt egentligen bara kan bli bättre.
          Det enda orostecknet finns väl fortfarande på målvaktssidan, där tjecken Dominik Furch inte varit den räddare alla trodde då han kom en bit in i säsongen.
          Färjestads målvaktsspel har även det tillhört SHL och det är bara bottenlaget Timrås målvakter som har haft en sämre räddningsprocent totalt sett.
          Det finns att jobba med.
          Men det kan, som sagt, knappast bli sämre.