Glenn Född och uppväxt i Karlstad, ett stenskott från arenan.
Så, varför spelar Leo Carlsson, 16, för Örebro?
SportExpressen reser tillbaka i tiden – till 2019 – för att ta reda på hur en av landets numera största talanger kunde hamna i en av Färjestads största rivaler.
– Vi blev förvånade, väldigt besvikna och nästan lite förbannade över att det blev som det blev, säger Henrik Loob i FBK.
✓ Leos egen förklaring: ”Då var det bättre att flytta”
✓ Exploderade på ett drygt år – gick upp 15 kg
✓ Färjestads guldhjälte: ”Du ska prata med de två”
✓ Spås kunna gå högt i NHL-draften 2023
✓ Örebros glädje: ”Där är Leo unik”
Lördagar = hockeyfokus! Varje vecka tittar SportExpressens Adam Johansson närmare på hockey-Sveriges mest intressanta spelare, lag, ämnen och händelser.
Adam Johansson
Dela
Kopiera länk
Mer av det bästa från Expressen. Mer Premium hittar du här.
21 oktober.
Örebro spelar match mot Färjestad.
I Karlstad.
Första perioden, 13.43 på klockan.
En 16-årig grabb gör mål.
– Ska jag vara helt ärlig var det inte speciellt mycket känslor just då faktiskt. Det var mer coolt att det blev mot just dem. Kul som fan. Så kände jag.
Det är inte vilken 16-årig grabb som helst som gör det där målet. Leo Carlsson är hans namn och Karlstad är hans stad.
Det här är hemma, för Leo.
Faktum är att den arena han precis gjort sitt första SHL-mål i ligger endast två-tre slagskott ifrån hans barndomshem. Ett par hundra meter bort, bara.
– Jag har alltid velat spela för Färjestad, men som det blev nu... Det blev jättebra till slut och jag ångrar inte att jag är här.
Han växte upp med Färjestad, han spelade för Färjestad, så varför representerar Leo Carlsson då Örebro?
Hur kommer det sig att en av svensk ishockeys just nu största talanger valde bort sin klubb?
Padelbollarna ekar högt över telefonlinjen.
Felkalkylerade smashar i glas, för korta stoppbollar i nät.
Sedan Greger Artursson lämnade ishockeybranschen har han börjat arbeta för en av Karlstads alla padel-anläggningar.
Han trivs.
– Jag har precis spelat två timmar själv faktiskt. Det är ju smidigt när det går att kombinera hobby och arbetsplats, säger guldhjälten från 1998.
En sann FBK-profil.
Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
Greger saknar inte ishockeyn, även fast han lämnade den i närtid.
Förra året var han huvudtränare för Värmlands tv-puckslag. Dessförinnan hade han två raka säsonger bakom sig som junior- och ungdomsansvarig i Färjestad.
Det är därför Greger kontaktas.
Samma år som han klev av sitt uppdrag bestämde sig Leo Carlsson för att lämna Färjestad.
– Men jag var inte kvar då, säger Greger.
– Ingenting var klart när jag lämnade i maj 2019, det där blev klart under eller efter sommaren. Jag var inte alls involverad. Du ska prata med Thomas Rhodin eller Henrik Loob som tog över efter mig.
”Kunde vi ha gjort mer?”
Henrik Loob suckar lite lätt. En ny tuff helg för Färjestads J20, som är sist i serien.
– Vad är det man brukar säga? Solen går upp i morgon, också. Det är så man får försöka tänka.
Ironiskt nog slickar Färjestads J20 just nu sina sår efter en förödmjukande 9-1-förlust mot... just det, Örebro.
Leo Carlsson spelade inte.
Han är helt enkelt för bra för J20, just nu.
På sex matcher med juniorlaget har Leo producerat 13 poäng, trots att han egentligen räknas som J18-spelare.
Och kanske var det lika bra att han inte spelade mot Färjestad senast.
Personer i FBK-ledet har fortfarande svårt att smälta att Leo numera representerar Örebro. Han var ju ”deras kille”.
– Vi blev förvånade, väldigt besvikna och nästan lite förbannade över att det blev som det blev, säger Henrik Loob.
Förbannade och besvikna på er själva eller på Leo som valde Örebro?
– Nej, inte på Leo. Mer på hur situationen blev. Vi står för det vi gör och vill andra söka sig någon annanstans, då är de fria att göra det. Vi tror på vår verksamhet, den är bra, men självklart är vi besvikna över att vi tappade honom. Han gjorde sitt val och det är tråkigt för oss.
Vad är förklaringen till att Leo – som växte upp i Karlstad, nära arenan, och spelade i klubben – inte blev FBK:are?
– Det får du nog fråga honom. Vi ville göra lite mer research kring vårt intag under den perioden. Att vi inte hörde av oss direkt till honom kanske spelade in, men det var aldrig något snack om att han hade en chans att komma in.
Greger Artursson slutade vid den här tiden och ni tog över. Föll det här mellan stolarna?
– Det tycker jag inte. Kunde vi ha gjort mer? Det hade vi kanske, vi hade kunnat vara ännu tydligare. Det är bara jäkligt synd att vi tappade honom, men rätt eller fel i vad vi gjorde... Nej, jag känner bara en besvikelse över att han inte spelar hos oss när han bor 200 meter från arenan.
Leo Carlsson jublar. I Örebros dress.
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
När Leo själv får frågan är han öppen med sin upplevelse: Han kände aldrig att Färjestad verkligen ville ha honom till deras hockeyprogram.
Därför tog han beslutet att flytta till Örebro, den enda klubb som vid det tillfället tryckte på för att få honom till föreningen.
– Jag har fått veta i efterhand att Färjestad ville ha mig, men just då... innan tv-pucken... då var de inte på mig alls. Jag tror att de tänkte att jag bara ville vara i Färjestad.
Tycker du att Färjestad tog dig för givet?
– Det tror jag faktiskt. Det var andra som gick före mig och då tyckte jag att det var bättre att flytta.
Kände du dig oönskad i Färjestad?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det är nog fel ord, faktiskt, för det kände jag aldrig.
Hur minns du dialogen med Färjestad på den tiden?
– Jag kommer inte ihåg exakt, hur det var innan tv-pucken. Efteråt var de på mig, och då kunde jag nästan känna... inte att jag ångrade att jag skrev på för Örebro, men det kändes ganska stort att bo själv och sådana grejer, plus att jag alltid velat spela för Färjestad. Men det blev jättebra och jag ångrar inte att jag är här.
Är du besviken över att Färjestad inte gick efter dig hårdare?
– Inte nu när det blivit så bra i Örebro. Samtidigt hade det varit kul att spela för Färjestad, men jag har fått en väldigt bra utveckling här i Örebro. Det hade jag kanske inte fått på samma sätt i Färjestad.
Var det några andra klubbar som var ute efter dig?
– Inte vad jag vet. Jag tror att alla tänkte att jag skulle välja Färjestad eftersom jag varit där under alla år.
När bestämde du dig för Örebro?
– Det var innan tv-pucken. Jag ville ha det klart, ett säkert kort, om man skulle vara dålig under tv-pucken.
Vad lockade med Örebro?
– Alla var lugna där. Tränarna var jätteenkla att snacka med, det tyckte jag var skönt. Sedan är det en fin stad och anläggningen är jättebra, men framför allt fanns det ett lugn här.
Leo Carlsson under en autografskrivning efter en hemmamatch i Behrn Arena.
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
Det var under sommaren 2019 som Henrik Loob, tillsammans med Thomas Rhodin, axlade det ansvar som tidigare vilat på Greger Artursson.
– Jag var involverad, precis som ”Totto” (Rhodin). Det stämmer, säger Henrik.
Deras första intag till hockeygymnasiet gällde 04-kullen, den Leo Carlsson tillhör.
– Det drog ut på tiden av olika anledningar och då tog Leos familj beslutet att välja något annat. Det är ett slag i ansiktet, men vill de inte vara här, då är det upp till individen själv. Vi kommer aldrig tvinga någon att välja oss.
Gjorde ni en bedömning att andra 04:or stod före i kön?
– Nej, nej. Inte på det viset. Arbetet med ett intag är gigantiskt och det är parallella linjer hela tiden. Vi pratade inte med någon annan om intaget heller, utan vi sökte information och kollade vad vi hade i pipen. Han hade haft en rätt tung säsong och då ville vi vänta och se vart det skulle ta vägen.
Har du förståelse för att det finns Karlstadsbor som funderar över varför Leo Carlsson spelar i Örebro?
– Så känner vi med. Samtidigt kan man känna: Kunde de varit mer transparenta med oss? De hade kunnat prata med oss innan det blev klart med Örebro och berättat att det fanns andra alternativ för Leo. Då hade vi kunnat säga: ”Ni behöver inte fundera”. Jag vill inte beskylla någon här, men en dialog är alltid det bästa.
Kan du, i efterhand, ångra något i den processen?
– Vi hade kunnat ha en dialog tidigare, men nu fick vi ingen heads up heller på vad som skulle hända. Det kom från ingenstans.
Hade ni som klubb kunnat inleda en dialog med: ”Vi tittar på dig, vi har inte tagit något beslut än, men du är aktuell.”?
– Jo, men det är jag ganska övertygad om att vi gjorde. Vi har koll på våra egna och exkluderar ingen. Det är ändå speciellt med hockeygymnasiet för det intaget kommer tidigt eller mitten på säsongen. Man vill gärna invänta fler turneringar och tv-pucken för att få de svar man vill ha. Det går fort, och en del föreningar är väldigt snabba med det här. Vi väntar gärna in mer av säsongen för att sedan ta definitiva beslut. Det gör vi än i dag.
Högt upp i juniorernas poängliga i SHL, trots att han inte ens är sistaårssenior.
Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
Som jag förstod Leo drog det ut på tiden och han kände att ni inte tog kontakt med honom.
– Det är inte rätt. Vi tog inte ett beslut direkt, det gjorde vi inte, och vi berättade aldrig att det INTE skulle bli något för Leo. Vi jobbar med ett brett intag och Leo kom inte från en jättebra säsong heller. Med det sagt fanns det fortfarande en möjlighet för honom att komma in.
Eftersom att en duktig Karlstadgrabb nu hamnat i en annan förening, förändrar ni något kring ert arbete framgent?
– Nej, jag tycker att vi gör det på ett bra sätt. Vi förlorade honom, men det var inte alls självklart att han skulle bli så bra som han är i dag. Klart att det går att ångra sig, men vi hade inte facit då. Örebro såg kanske något annat än vad vi såg just då.
Henrik Loob vill, trots att Färjestad gick miste om honom, passa på att lyfta på hatten för Örebro och Leo.
– Det är inte säkert att vår miljö hade varit rätt för Leo ändå. En flytt kan göra mycket. Även fast det svider för vår del är det kul att se att det går bra för honom, och det är bara att gratulera Örebro.
”Hans resa är unik för Örebro”
Henrik Löwdahl har mycket att glädjas åt dessa ruggiga höstdagar.
Anledningen är enkel: Örebros ungdoms- och juniorverksamhet blomstrar.
Inte bara har J18-laget hugg på en topposition, J20-laget är nästbäst i Nationell Södra, flera av klubbens talanger har blivit uttagna till landslagsspel och på senare tid har en handfull ungtuppar slussats upp till Örebros herrlag.
Det är en tämligen ovanlig syn.
Örebro har inte direkt gjort sig känt för att vara en talangfabrik eller plats som några av landets främsta löften letar sig till.
I dag är verkligheten en annan.
Flera spelare födda tidigt 2000-tal har vuxit ut till SHL-spelare och i en sen 04:a har klubben hittat sin nya diamant.
Leo Carlsson, som föddes 26 december, beskrivs i Örebros korridorer vara föreningens största talang någonsin.
– Vi har flera duktiga juniorer i verksamheten, men ingen har slagit igenom på det här sättet i A-laget tidigare. Leo har tagit några snabba kliv nu och hans potential och resa är unik för Örebro Hockey, säger Löwdahl.
Hur jobbade Örebro för att visa Leo att det här var rätt plats för honom?
– Det börjar alltid med ett samtal, sedan blir det en presentation av verksamheten, skoldelen och utbildningen i stort. Vi försöker visa vilka möjligheter som finns här med den kompetens vi har i form av tränare och utbildningsplan. Sedan har vi bra faciliteter också. Det handlar inte om att övertala någon men vi vill presentera en bred bild över hur vi jobbar.
Är du förvånad över att Färjestad inte snappade upp honom?
– Jag vill egentligen inte kommentera Färjestads arbete. Jag har ingen aning hur de tänkte, men jag kan föreställa mig att de ville ha honom, men att han valde oss.
Efter spelarkarriären tog slut 2016 hoppade Löwdahl på en ledarroll i föreningen.
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
Bofast i A-laget. För tillfället, åtminstone.
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
FöregåendeNästa
Att bedöma talang är svårt, att förutspå en karriär är ännu knivigare.
Särskilt i pubertal ålder.
Ett år kan förändra mycket.
Så var det för Leo Carlsson. Han var sen i puberteten men när han väl kom dit, då exploderade han.
15 kg tyngre, nästan lika många centimeter längre, på knappt 18 månader.
När han lämnade Färjestad var han 175 cm, i dag mäter han 189.
– Det är sjukt egentligen, säger Leo.
Tror du att det kan ha varit en fördel för dig rent hockeymässigt att du började växa sent?
– Ja, det tror jag. Jag har nog alltid varit skicklig, men efter U12 försvann jag en del eftersom att alla andra började växa så pass mycket. Jag stod still, men nu har jag kommit ikapp.
Eftersom Leo är sen 04:a är han inte tillgänglig för kommande NHL-draft, i stället måste han vänta ytterligare ett år.
Det behöver inte vara fel, särskilt om inte utvecklingskurvan fortsätter peka rakt uppåt.
Flera personer i hockeybubblan, som SportExpressen varit i kontakt med, ser att han har goda möjligheter att kunna draftas i förstarundan 2023.
Örebros junioransvarige Henrik Löwdahl vill ändå mana till lugn. Ett oväntat genombrott i SHL gör ingen karriär.
– Det kommer komma tuffare perioder för honom också. Det måste alla vara medvetna om. Han är fortfarande ung och vi får inte höja ribban för högt, för tidigt. Det är väldigt viktigt.
”Jag kommer ta varje chans jag får”
Från ett hotellrum i Sundsvall (Örebro ska om ett knappt dygn möta Timrå) försöker Leo Carlsson sammanfatta en höst som innehållit mer än han kunnat ana.
Han har inte bara fått chansen i A-laget, han har ju faktiskt färgat SHL under sin korta period i högstaligan.
Seriens näst yngsta spelare har redan gjort två mål och en assist.
– Det har gått bättre än väntat. Jag tänkte att jag skulle försöka ta en bra roll i J20 och kanske få testa på att träna med A-laget några gånger.
16-åringen från Karlstad, som har Sidney Crosby som sin stora idol (”jag har aldrig haft någon svensk förebild”), vill akta sig för att sväva i väg allt för högt efter sin lovande start på SHL-karriären.
I stället för att ställa in siktet på fler matcher med Örebros herrar och en plats i JVM-truppen har han insett att var sak har sin tid.
Som 16-åring behöver du inte uppleva allt på en gång.
Ibland kan det till och med vara bra att ta ett steg tillbaka.
– Mitt mål med säsongen har inte förändrats. Jag ska vara bra i J20, det är det jag tänker på. Självklart är det kul att få spela med A-laget, men det kanske inte varar för hela säsongen. Jag kommer i alla fall köra stenhårt och ta varje chans jag får.